Den som är insatt i mode vet att Central Saint Martins har lanserat generationer av talanger som blivit några av världens mest inflytelserika designers. M.A.-programmets stjärnspäckade alumnilista läses som en uppräkning av modeikoner, men lika imponerande är de hundratals examensarbetarna från alla möjliga modeinriktningar som formar branschen bakom kulisserna – vare sig det är i parisiska ateljéer eller mindre synliga roller inom media, evenemang och mer.

Många stjärnor i uppsving kommer från B.A.-programmet, där unga designers får experimentera fritt utan kommersiella påtryckningar. Den senaste examensuppvisningen, som hölls i universitetets stora King’s Cross-hall, höll vad den lovade när det gäller djärv kreativitet. Andy Pomaricos karnevalsinspirerade kreationer innehöll vilda, improviserade flottörer och en grönmålad modell som svingade sig genom en dörröppning, medan Linus Stuebens Y2K-möter-acid-kollektion inkluderade toalettpapperslappar på pälsstövlar, joggingbyxor hopsydda vid vaden och en modell som promenerade med en robothund i rosa koppel. (En särskild nick till Matthew David Andrews vindpiskade, regnblöta looks, komplett med hattmonterade vattenspridare – överraskande gripande snarare än gimmicky.)

Men de mest fängslande kollektionerna balanserade slående visuella intryck med djupare mening. Timisola Shasanya lekte med överdrivna proportioner – skjortor staplade högt som shrugs, en segelliknande topp som böljade från en två meter lång stång – vilket speglade hennes barndom mellan Lagos och London, allt med elegant sofistikation. Marie Schulzes raffinerade ytterplagg, tillverkade av råsilkesremsor, innehöll lekfulla utbrott av tyg som flydde ur handväskor och skor, ackompanjerade av en frenetisk orkestermelodi.

Stjärnan var Ayham Hassan, en palestinsk student från Ramallah som crowdfundade sin väg till CSM. Hans kraftfulla kollektion hyllade palestinskt hantverk samtidigt som den adresserade fördrivning och motståndskraft. Metalliska, rustningsliknande trianglar refererade till skyddande traditioner, medan en del tillägnad den förstörda byn Abu Shusha kombinerade historiska vävda mönster med åldrad organza. Rörande nog var ett grått och magenta textil, burit som ett svepande huvudscarf, stickat av Hassans mor. "Hon kunde inte vara här idag", sa han före visningen. "Men på det här sättet är hon det."

Kvällens främsta priser, bedömda av Burberrys Daniel Lee (som nickade med till den eklektiska musiken från första raden), gick till... [texten avbryts]. Priserna, valda av studenterna, gick alla till välförtjänta vinnare.

Andra prisets andraplats gick till Haseeb Hassan, en brittisk-pakistansk designer som imponerade med sin sofistikerade kollektion. Med inspiration från Madame Grès drapningstekniker till vintagepakistanska frimärken kombinerade han djärva visuella intryck med skickligt hantverk. En iögonfallande del var hans moderna tolkning av en shalwar kameez, tillverkad av dammig blå läder och dekorerad med arabisk kalligrafi. En annan höjdpunkt var en flytande vit klänning med veckade gröna motiv som påminde om den pakistanska flaggan. "Samarbete var nyckeln för mig", sa Hassan efter visningen och förklarade hur han arbetade med hantverkare i Pakistan för att skapa skor, virkade bönemössor och vävda snoddragband. "Jag ville hedra deras hantverk och hålla kollektionen förankrad i mitt arv."

Första prisets andraplats gick till Hannah Smith, som visade upp anpassningsbart mode med en kollektion inspirerad av smidesgrinddetaljer. "Jag ville behandla rullstolen som en tillgång, en naturlig förlängning av kroppen", förklarade hon. Hennes tekniska skicklighet syntes i detaljer som knutna läderband som svävade lätt bakom modellerna, och en skräddarsydd ylletyg som elegant sveptes över en rullstol och bildade en släp.

Kvällens mest vågade ögonblick kom från den amerikanska designern Myah Hasbany, vars kollektion inspirerades av en texansk UFO-krashlegend. Hon föreställde sig en utomjordisk kraft som muterade lokalbefolkningen till surrealistiska, glamorösa former – tänk groteska högklackade pumps och kusligt stickade plagg som påminde om Hans Bellmer eller Louise Bourgeois skulpturer. (Fans kanske känner igen hennes arbete från Erykah Badus virala "booty suit" på Billboards Women in Music-event – det visade sig att de gick på samma gymnasium.)

Hasbanys finalplagg ställde alla i skuggan: en 4 meter lång klänning tillverkad av jätteballonger, som möttes av dundrande applåder. När hon vann första priset bröt publiken ut i jubel igen. I en tid då mode ofta prioriterar kommers framför kreativitet var det uppfriskande att se fantasi hyllas utan gränser.