La Cambre i Bryssel är en dröm som blivit verklighet för modestudenter. Med finansiering från den belgiska staten är undervisningen nästan gratis – även studenter från utanför EU betalar bara 4 174 euro per år (en siffra som får amerikanska och brittiska studenter att rycka till). Men det som verkligen särskiljer La Cambres modeavdelning är inte bara prisvärdheten – det är den imponerande listan av alumner som studerat under Tony Delcampe i detta 1200-talskloster. Namn som Matthieu Blazy (Chanel), Anthony Vaccarello (Saint Laurent), Nicolas Di Felice (Courrèges), Julien Dossena (Rabanne) och Julian Klausner (Dries Van Noten), för att inte tala om stjärnor på uppgång som Marine Serre, Ester Manas, Louis-Gabriel Nouchi och Marie-Adam Leenaerdt.

Branschen är fascinerad av den magi som sker här. I år samlades en internationell jury – inklusive köpare, designers, headhunters, PR-ansvariga, sminkören Inge Grognard och redaktörer som jag själv – för att se de 12 examensstudenternas arbete. Kollektionerna delar ofta en gemensam tråd, och i år handlade temat om experiment med texturer: gitterliknande, inneslutna silhuetter, kroppar som smälter samman med möbler, mattor eller bilklädsel. Den mänskliga formen sammansmält med föremål, med lite fokus på sensualitet.

Ändå kom studenternas idéer till liv i samtal, som alltid. Den franska designern Théodora Hadj Moussa Laube skapade en kollektion inspirerad av segelbåtar, där hon vävde samman träfanér med delikata blommönster. ”Livet är som att vara på en båt – det är personligt”, sa hon och drog paralleller mellan korsettens och ett skrovs kurvor. Hennes arbete fick högsta betyg.

Alexandre Piron utforskade truckerkultur med formad Alcantara och sitsklädsel, medan Loïc Bernier omvandlade byggplatsmaterial till industriell stoppning. Lionel Gallez tog inspiration från vintage herrmodekataloger och skapade en polerad kollektion av kabelstickade tröjor och randiga skjortor i lager – redo för detaljhandeln.

Delcampes tillvägagångssätt är starkt tekniskt. ”Många skolor uppmanar studenter att ’uttrycka sig’ utan att fokusera på plagg”, säger han. ”Här driver vi innovation inom tyg, struktur och avslutning.” Studenterna får fem år på sig att utveckla sitt hantverk, plus fyra praktikplatser – vilket förbereder dem för en bransch som ligger bara en tågresa bort i Paris. Eftersom de talar franska är språket inget hinder. Samtidigt lär sig studenterna första hand hur parisiska modehus fungerar, får praktisk erfarenhet i olika avdelningar samtidigt som de studerar försörjningskedjor och varumärkeskommunikation. Det är så La Cambre formar framtida kreativa direktörer.

”Det är en del av skolans kultur”, sa Delcampe. Hans alumner är långsamma brinnare – de arbetar sig uppåt, och fem eller tio år senare dyker de upp med stora uppdrag hos topphus. Det hände samtidigt när Nicolas Di Felice, Julien Dossena och Matthieu Blazy – alla högutbildade professionella under 40 – gick i spetsen tillsammans med sin kollega Anthony Vaccarello. Instagramkontot @lacambremodes visar hur många talanger på uppgång som följer i deras fotspår, med junior designers och studiochefer som nu arbetar på Celine, Alaïa, Balenciaga, Saint Laurent, Courrèges, Jacquemus och bortom.

Matthieu Blazy berättade en gång för mig hur avgörande La Cambres mångsidiga förstaårsprogram var för att forma hans helhetssyn på vad ett varumärke kan vara. Modeavdelningen är en del av en konst- och designskola på en idyllisk campus. Läroplanen inkluderar ”intensiv teknisk träning tillsammans med kurser i historia, filosofi, estetik, litteratur och semiotik”. Den ger också ett av de mest nödvändiga verktygen för att komma in i modebranschen: juridikkurser.

Trots den frittänkande, humanistiska känslan är det inte lätt att komma in på La Cambre – en annan nyckel till dess framgång. Skolan håller små klasser och en utökad studietid, till skillnad från många institutioner som kortar ner kurslängder och höjer avgifter samtidigt som de tar in fler studenter. Medan andra universitet förlitar sig på digitala portföljer och Zoom-intervjuer kräver La Cambre att sökande gör ett rigoröst fyra dagar långt inträdesprov i Bryssel, där kreativitet, visuella färdigheter, intellekt – och till och med syfärdigheter – testas.

Nästa omgång aspiranter kommer att möta denna utmaning från den 25 till 29 augusti. Det finns ytterligare ett hinder: trots att La Cambre välkomnar internationella sökande, hålls lektionerna på franska, så flytande språkkunskaper är ett måste.

Men ingenting är omöjligt. Innan du ansöker, fräscha upp dina franska kunskaper och syfärdigheter, och fundera djupare på varför du vill satsa på mode. I dagens konkurrensutsatta landskap är en examen från La Cambre en av de mest värdefulla. Delcampe beskrev den typ av drivna, fantasifulla studenter de söker: ”Våra studenter måste bry sig om image, men också om syning, tillverkning och förståelse för den marknad de ska gå in i. De måste förverkliga idéer.”

La Cambre vårdar personlig kreativitet samtidigt som den producerar branschredo professionella som bidrar med nya perspektiv. En annan egenskap som ofta noteras hos dess alumner? En jordnära, tillgänglig hållning – även på karriärens topp. Modevärlden skulle behöva mer av det.

”Tja”, sa Delcampe med ett leende, ”det här är ingen cirkus. Det handlar inte om spektakel.”