Ingen stannar vid ett stoppskylt och tänker: "När ska de omforma den där? Den är så gammal!" Det var vad Susan Kare, den amerikanska konstnären och grafiska formgivaren, sade under en designpanel i Paris för det populära digitala säkerhetsföretaget Ledger. Kare, känd för sitt banbrytande arbete på Apple – där hon formgav många av företagets tidigaste och bestående bitmappsikoner och typsnitt – anlitades av Ledger för att tillföra en vänlig grafisk touch genom utbytbara pluggelement på sin senaste lagringsenhet, Nano Gen5.

Ledger anställer även Ian Rogers, som tidigare tjänstgjorde som digital chef på LVMH och är ytterligare en Apple-veteran. Nu, som Ledgers chef för användarupplevelse, nämnde han för mig strax före paneldiskussionen att "ju mer tid vi spenderar med teknologi, desto mer kommer vi att värdera mänsklig kontakt. Man blir inte kär i en robot – man blir kär i en person."

Båda uttryckte samma tanke: att de saker som känns väsentliga för mänskligt liv – upplevelser bort från skärmar – fortfarande är avgörande för design, även när teknologin blir alltmer genomsyrande. Passande nog markerar årets Design Miami.Paris, som tillsammans med Art Basel är en central del av Paris årliga konst- och designvecka i oktober, Apples första direkta engagemang i evenemanget. Varumärket anlitade fyra konstnärer för en serie med titeln "Designers of Tomorrow", med det kravet att var och en använde en iPad för att skapa sina verk.

Naturligtvis påverkar big tech nästan varje diskussion idag, med sin kod inbäddad i allt. Men ur ett designperspektiv verkar det ske en ökande förskjutning tillbaka mot det beteendemässiga, känslomässiga, biologiska och till och med nostalgiska. Hantverksmässiga och artisanalia tillvägagångssätt har varit på modet ett tag, men det jag observerade i Paris kändes distinkt: en estetik förankrad i verklighetsupplevelser. Medan världen rusar framåt med krypto, AI och kvantdatorer, återupptäcker designen på ett angenämt sätt sin inneboende mänskliga charm.

Harry Nuriev, känd för sin tekniskt inspirerade stil med krom och ultramoderna element, har skapat en installation på Paris vänstra bank kallad Objets Trouvés. Den uppvisar rader av aluminiumlådor fyllda med vad som ser ut som skräp – en trasig tennisracket, en sliten tygkasse. För att komma in måste man bidra med ett föremål, och för att lämna måste man ta ett. Jag donerade en ren yogat-shirt jag hade i min väska och plockade upp en skiva med "Hits of the 1960s". Vid utgången intygar personalen utbytet och utfärdar en äkthetscertifikat. Det var den mest analoga, lågteknologiska konsten jag stötte på i Paris, i skarp kontrast till Nurievs framåtblickande approach. Och ja, det finns inget mer mänskligt än att bläddra på en marknad, även om denna uppställning var långt ifrån en typisk basar eller loppmarknad.

Milanos Nilufar Gallery visade upp Audrey Lights ljusdesign i sin Design Miami.Paris-utställning, och de är på ett märkligt, magnetiskt sätt vackra. Jag är inte säker på om Large avsåg att framkalla en lunga, men det är omöjligt att inte se det och, på ett sätt, känna det. Jag fann mig själv stirra på de avlånga formernas gyllene sken, fokuserade på min andning och kände mig centrerad i nuet. Jag skulle älska att ha det som ett dagligt påminnelse hemma. Det var mitt favoritverk på evenemanget.

Maui-baserade designern James de Wulfs installation på Design Miami.Paris är ett pingis- och matbord som även fungerar som ett ljudbad, och fick utställningens domares "Bäst på utställning"-pris. När man spelar alstrar finjusterade metallplattor en reverberation som påminner om kyrkklockor eller ett orgelregister. Det är en ovanlig förnimmelse, både att höra och känna, men den väckte minnen av sommarkvällar då jag spelade bordtennis med min farfar – långt före den högteknologiska eran. Mobiltelefoner fanns överallt.

Ett brasilianskt bokskåp av Charlotte Perriand och Saint Laurent, fotograferat av Nicolas Bergerot, hade sin debut på Salone del Mobile. Det är så slående att det förtjänar en omnämnande, och dess historia passar temat: Perriand formgav ursprungligen några av dessa möbler som unika funktionella föremål, utan att någonsin avse massproduktion. Bokskåpet "Rio de Janeiro" från 1962 är ett perfekt exempel – dess klumpiga form speglar mosaikmönstren på Ipanemas och Copacabanas promenader. Perriand skapade det för sin make Jacques Martins lägenhet i Rio, och tänkte sig det som ett unikt stycke för att förvara böcker, visa upp konst, hålla lampor med mera. Det är ett anmärkningsvärt exempel på design med mänsklig touch, och nu har Saint Laurent, under ledning av Anthony Vaccarello, återupplivat det i en begränsad upplaga.

På Design Miami i Paris presenterade designern Duyi Han en surfbrädformad spegel finansierad av Apple. Den öppnas som ett medaljong och skapades med hjälp av AI. Ironiskt nog skildrar designen livligt en mänsklig kropp och handskrivna tankar – en lyder: "Ditt nervsystem är ditt första språk." Jag tillbringade lång tid med att titta på den, dragen till kontrasten mellan dess handgjorda utseende och dess digitala utvecklingsprocess. Bland Apples beställda verk utmärkte sig Hans verk som det mest fängslande.

Vanliga frågor
Naturligtvis. Här är en lista med hjälpsamma och koncisa vanliga frågor om samspelet mellan teknologi och mänsklig touch under Paris konst- och designvecka.

Allmänna & nybörjarfrågor

1. Vad är Paris konst- och designvecka?
Det är ett stort årligt evenemang i Paris som samlar gallerier, museer, designers och konstnärer för att visa upp de senaste trenderna och skapelserna inom samtida konst och design.

2. Varför är stora teknikföretag på en konst- och designmässa?
De deltar för att visa hur teknologi som AI, virtual reality och digital tillverkning kan användas som nya verktyg och medium för kreativt uttryck, och positionerar sig i framkant av innovation.

3. Vad betyder "mänsklig touch" i detta sammanhang?
Det hänvisar till de element som teknologi inte kan återskapa på egen hand: konstnärens unika vision, känslomässigt djup, ofullkomligheten i ett handgjort föremål och den personliga, tangibla upplevelsen av att se konst live.

4. Gör inte teknologin konsten mindre mänsklig?
Inte nödvändigtvis. På denna mässa används tekniken ofta som ett verktyg för att förbättra mänsklig kreativitet, inte ersätta den. Det låter konstnärer utforska nya former och idéer som annars inte skulle vara möjliga.

Djupgående & avancerade frågor

5. Kan du ge ett exempel på hur teknologi och mänsklig touch samverkar på evenemanget?
Du kan till exempel se en AI-genererad digital skulptur som sedan fysiskt tillverkas av en mästershantverkare, eller en VR-upplevelse som berättar en djupt personlig människohistoria. Tekniken tillhandahåller "hur", men konstnären tillhandahåller "varför".

6. Vad är den främsta fördelen med detta samarbete?
Det skjuter gränserna för vad konst och design kan vara. Det skapar helt nya upplevelser och föremål som är både tekniskt avancerade och känslomässigt genklang, och lockar en bredare och mer mångsidig publik.

7. Vad är en vanlig kritik eller ett problem med teknikens närvaro?
Vissa kritiker anser att det kan skugga framväxande konstnärer som saknar tekniska medel, eller att "wow-faktorn" i teknologin ibland kan distrahera från det konstnärliga budskapet och känna opersonligt.

8. Hur kan en besökare se om ett konstverk har en äkta mänsklig touch?
Leta efter historien bakom verket. Förmedlar det en personlig känsla eller perspektiv? Lägg märke till detaljerna – finns det små ofullkomligheter, texturer eller val som känns intuitiva snarare än rent algoritmiska? De bästa verken får en att glömma tekniken och fokusera på känslan.