Över lunch i Williamsburg är María Zardoya – sångerskan i och namnet bakom indiepopbandet The Marías – lika varm och bubblande som sin musik. Vi glider in i ett bås och börjar prata som gamla vänner som tar igen sig efter ett virvelår, vilket det verkligen har varit för Zardoya.
Här är en sammanfattning: Under 2024 släppte The Marías sitt andra studioalbum, Submarine, strax efter att Zardoya och bandets trummis Josh Conway avslutat sitt långvariga förhållande. Uppbrottet fick fansen – och Zardoya själv – att undra om bandet skulle fortsätta.
The Marías finns fortfarande kvar, men ur den osäkerheten föddes Zardoyas nya soloprojekt, Not for Radio, tillsammans med ett album med titeln Melt som släpps idag. Not for Radio markerar en kreativ återstart född ur hjärtesorg och en liten identitetskris. ”Efter uppbrottet hade jag så många frågor”, säger Zardoya. ”Vem är jag som individ efter ett sju år långt förhållande? Vem är jag utan den kontexten? Det fick mig att också fråga mig vem jag är musikaliskt utan det.”
För att utforska dessa frågor samarbetade hon med låtskrivaren Sam Evian. ”Jag berättade för Sam att jag gick igenom mycket och hade så mycket jag ville uttrycka. Jag skrev en låt, och han skickade ett spår som han hade jobbat på”, förklarar hon. Hon involverade också Luca Buccellati, som hon tidigare samarbetat med på The Marías låt ”No One Noticed”. Det inledande experimentet blev så småningom ”Not the Only One”, det sjätte spåret på Melt, även om det skulle dröja nästan ett år innan det fick sin plats på ett album.
I februari tillbringade Zardoya, Evian och Buccellati tre veckor med att skriva och spela in i uppstate New York – en oväntad miljö för den i San Juan födda artisten. ”Jag ville spela in någonstans helt utanför min komfortzon och borta från LA”, säger hon. ”Som puertoricansk öflicka var den motsatta polen uppstate New York mitt i vintern.” Mellan sessionerna tog de långa promenader i skogen och åt färska ankägg från bondgårdar.
Ljudet på Melt har en mjuk götisk känsla som kan vara bekant för fans av The Marías, kända för sin yppiga, skiktade och hypnotiska produktion, men det är långsammare och mer stämningsfullt. ”The Marías är verkligen ett band, men från dag ett skrev Josh och jag all musik tillsammans. Så det du hör är en blandning av båda våra stilar”, noterar Zardoya. ”Med mitt soloprojekt ville jag att det skulle kännas som musik man lyssnar på i naturen under ett träd, eller på ett tåg och stirrar ut genom fönstret.” (Om en låt någonsin avvek från den känslan, sa hon att den inte var ”vampyrisk nog”!)
Albumets tonådrar inspiration från vinterkölden i New Yorks skogar samt Evians och Buccellatis kärlek till Sagan om ringen – som, ja, de fick Zardoya att gilla också. ”Sam, Luca och jag jobbade så sömlöst eftersom vi delar liknande musikaliska instinkter och inspireras av samma saker”, säger hon. ”På en låt som heter ’Back to You’ kändes det som att stjärnorna stod i rätt läge – melodin dök upp från ingenstans. Vi var var och en i vårt kreativa räcke, och innan vi visste ordet av hade vi en hel låt.” Intressant nog upptäckte de senare att planeterna bokstavligen hade stått i rad den kvällen.
En vecka före albumets release höll Zardoya en avancerad lyssningsfest för fans på Blithewold Garden vid Bard College i Annandale-on-Hudson, New York. ”Jag bryr mig mycket om uppmärksamhet på detaljer i världsbyggande”, berättar hon för mig. ”Jag ville att folk skulle uppleva albumet med alla sina sinnen.”
Efter en snabb resa med Metro-North till Poughkeepsie kliver jag in i den götiska trädgården från hennes drömmar – som en fest med Mary Shelley och Emerald Fennell som värdar. Ljusstakar fladdrar bredvid höga arrangemang av mörka kallaor, med travar av shortbread-kakor bredvid. Resliga sextumssmörgåsar och grönsaksbuketter sätter scenen. Som en sista touch poserar gästerna – som alla fått en CD-spelare med det nya albumet – för tintyperfoton och pressar vildblommor som minnen. Hela upplevelsen återspeglar sömlöst Melts värld: texturerad, lekfull, romantisk och surrealistisk, och stämmer perfekt med Zardoyas vision för hennes djärva nya kapitel. ”Jag ser bara fram emot att folk får lära känna mig på ett annat sätt”, säger hon med ett leende.
Vanliga frågor
Naturligtvis! Här är en lista med vanliga frågor om María Zardoyas senaste projekt, utformad för att vara tydlig, koncis och hjälpsam för lyssnare på alla nivåer.
Allmänt & Nybörjarfrågor
F1 Vad heter María Zardoyas senaste projekt?
S Hennes främsta musikprojekt är bandet The Marías.
F2 Vad innebär det att musiken är rik och atmosfärisk?
S Det betyder att ljudet känns fullt, uppslukande och skapar en stark stämning, ofta genom skiktade instrument, mjuka sånginsatser och efterklang för att få dig att känna dig som om du är inuti låten.
F3 Vad är den 'touch of darkness' som folk nämner i hennes musik?
S Det hänvisar till de subtila, stämningsfulla eller något melankoliska undertonerna i hennes texter och ljud, även när musiken i sig är len och drömlik. Det är inte läskigt utan mer introspectivt och sensuellt.
F4 Varför anses hennes ljud vara helt unikt för henne?
S Hon blandar språk, genrer och sin distinkta viskiga sångstil på ett sätt som ingen annan artist gör, vilket skapar ett signaturljud.
F5 Vilka låtar är bra att börja med om jag är ny till hennes musik?
S Bra utgångspunkter är "Cariño", "Hush", "Over the Moon" och "Ruthless". Dessa spår visar perfekt hennes rika, atmosfäriska och något mörka stil.
Djupare & Avancerade Frågor
F6 Hur skapar hon tekniskt sett det atmosfäriska ljudet i sin produktion?
S Genom produktionstekniker som tung användning av efterklang och delay på sång och gitarrer, skiktade harmonier, varma analogstilssyntar och ett avslappnat, ofta triphop-influerat trumm groove.
F7 Vilka är de vanliga teman i hennes texter?
S Hon utforskar ofta teman som begär, komplicerad kärlek, nostalgi, intimitet och personlig introspection, vilket bidrar till projektets mörka karaktär.
F8 Jag älskar det här ljudet. Vilka andra artister eller genrer liknar det?
S Även om det är unikt kanske du gillar de drömlika kvaliteterna hos Men I Trust, den tvåspråkiga stilen hos Bomba Estéreo, den retro-känslan hos Crumb eller den sensuella stämningen hos Lana Del Reys mer psykedeliska sidor.