Danielle Haim är mitt uppe i att beskriva sin låtskrivarprocess när hotelltelefonen ringer. "Ett ögonblick", säger hon.

Lyckligtvis är hennes systrar Alana och Este – som tillsammans med henne utgör bandet Haim – där för att hålla konversationen igång, och de växlar mellan varandra i perfekt samklang.

"Det är någon som ringer! Vem är det?" frågar Alana.
"Är det mamma?" undrar Este.
"Det är nog mamma", konstaterar Alana.

Foto: Heidi Stanton

Trioen har alltid varit nära, men deras samhörighet har aldrig varit tydligare än på deras fjärde studioalbum, I Quit, som släpps idag. Vid första anblicken är skivan – som producerats av Danielle och Rostam Batmanglij (tidigare medlem i Vampire Weekend) – ett breakup-album. Över 15 spår rör det sig från nykärlekens spänning till smärtan när det tar slut och lättnaden i att gå vidare. Men genom hela albumet finns en känsla av glädje – från George Michael-samplingsöppnaren "Gone" till den uppåtvänta, Alana-ledda "Spinning", ända fram till den rytmiska avslutaren "Now It’s Time".

"Jag önskar att jag kunde säga att det var något stort bråk i mitt förra förhållande, men sanningen är att vi bara glidit isär", säger Danielle om sin separation från Ariel Rechtshaid, som producerade bandets tre första album. "Det finns fortfarande mycket kärlek där. Vi skapade bra musik tillsammans – han är en fantastisk producent – men att arbeta med Rostam på det här albumet gav mig en ny typ av styrka. Jag tycker verkligen att det är vårt bästa verk hittills."

Foto: Terrence O’Connor

Gruppen började arbeta på I Quit strax efter Danielles separation, när hon flyttade in hos Alana – ett ögonblick som fångas i balladen "The Farm". Det var första gången på över ett decennium som alla tre systrarna var singlar samtidigt. (Sedan dess har Este förlovat sig med teknikentreprenören Jonathan Levin.) "Vi skrev om exakt var vi befann oss i det ögonblicket", säger Danielle. "För mig handlade det om självupptäckt – att lista ut vem jag var. Det fanns mycket kraft i det."

"Att skriva låtarna var enkelt. Att bo ihop? Det var den svåra delen", erkänner Alana. "Vi hade inte delat boende sedan jag var 16." Men så småningom fungerade arrangemanget. "Det förde oss tillbaka till en nostalgisk plats – att gå på barer, fester, bara vi tre. Inga plus-ones."

Foto: Paul Thomas Anderson

Nostalgi spelar en stor roll på albumet. Haim-systrarna växte upp i Valley Village, ett område i San Fernando Valley, och den miljön präglar mycket av I Quit – från utrop till lokala gator (Ventura Boulevard, Kling Street) till omslaget, fotograferat av Paul Thomas Anderson, som också kommer från Valley.

Att växa upp nära L.A.:s legendariska musikscener var en annan viktig del av deras ungdom. Este, som jobbade på en restaurang, brukade gå igenom hittegods-ID:n för att hitta falska till sig och sina systrar. "Este skaffade ett ID till mig, men jag var 15 och kvinnan på det var 27. Jag hade fortfarande tandställning", minns Alana. "Jag använde det bara en gång för att köpa alkohol innan jag vek av. Trycket var för stort." Att smyga in på 21+-spelningar på Troubadour – där huvudaktörer spelade för små, intimma publiker – passade henne bättre.

"Det kändes som om världen var vår", reflekterar Este. "Sen, 10 eller 15 år senare, var vi tillbaka på samma plats – alla singlar, ingen att svara inför, bara fokuserade på oss och musiken."

Samma energi har drivit albumets marknadsföring. På sociala medier har de uppmärksammat mäns dåliga beteende, omfamnat en sorglös sexualitet och hållit det uppfriskande äkta. Bandet har kallat ut misogyner som tvivlar på deras musikaliska förmåga – ett tema de även tog upp på deras förra album, Women in Music Pt. III. "Ska jag låtsas som att de problem vi skrev om förra gången bara försvann efter att vi tog upp dem? Nej, men vi har redan gjort ett helt album om det", säger Danielle. Alana hoppar in: "Nu är det dags att... ha kul!"

En låt på I Quit var ursprungligen tänkt för WIMPIII: den catchy ledarsingeln "Relationships", med sina bedrägligt enkla men skarpa texter som "Why do I have a guilty conscience? / I’ve always been averse to conflict / But you really fucked with my confidence." Gruppen hade finslipat den i sju år – ända sedan Danielle började skriva den på en flygning till Australien – men de kunde aldrig riktigt få den perfekt, och även de närmaste avfärdade den. (De jämför den med andra "problembarn" som så småningom blev hits, som "The Wire" från Days Are Gone och "Want You Back" från Something to Tell You.) "Vi hade bara en så stark emotionell koppling till den", säger Danielle.

När de ser tillbaka ser de nu sin kamp med "Relationships" som ödet. "Många förstod inte låten, men vi trodde verkligen på den", säger Alana. "Nu är det tydligt – 'Relationships' var aldrig tänkt för Women in Music. Kanske sa universum till oss: 'Vänta.'"