Luften är tjock av fuktighet en eftermiddag på Bali när marinerad snapper fräser inuti ett bambuskott över en öppen eld. Jag har blivit bjuden på lunch hemma hos en lokal hantverkare, där hans hustru rör sig mellan att fritera vegetariska fritörer och droppa palmsirap över risflourspannkakor toppade med riven kokos. När hon pausar för att vila i deras utomhuskök nämner jag i förbifarten för vår guide att jag skulle vilja lära mig om balinesisk dans. Kvinnans ansikte lyser upp – plötsligt höjer hon armarna graciöst, armbågarna böjs medan fingrarna kröker sig bakåt. Hennes handleder flyter genom eleganta mönster innan hon fryser till, med blicken skarpt riktad åt varje håll. "Hon brukade dansa", viskar hennes dotter från andra sidan rummet. Modern ler kort innan hon återvänder till matlagningen. Under de kommande veckorna skulle jag bevittna utsökta Legong-uppträdanden och den dramatiska Kecak-elddansen, men detta spontana ögonblick på landsbygden avslöjade dans som något djupare – ett levande arv som förs vidare mellan generationer.

Dans har alltid varit en del av min värld. Jag minns doften av dammiga teatergardiner, det klibbiga hårsprayet som fastnade i nejlikbuketter bakom kulisserna, de skrovliga paljetterna på barndomskostymer. Chopins nocturner till balettklassen, Portisheads beats till jazzuppvärmningar – i tjugo år formade dans hur jag rörde mig genom livet. Det var inte bara steg; det var en hel kultur som guidade mig genom besvärliga tonår. Jag lärde mig piruetter sida vid sida med mer praktiska lektioner, som vad man gör när man får sin första mens (vilket hände mig på en dansretreat). Nu när jag reser dras jag till dans som ett sätt att förstå en plats.

Även om jag inte är någon expert har dans tydligt varit vävt in i mänsklig kultur i årtusenden – lika viktigt som musik eller visuell konst, men svårare att spåra. Uråldriga målningar visar dansare i ritualer, bröllop och berättelser över olika civilisationer. Vissa traditioner förblir heliga, medan andra nu välkomnar utomstående som ett sätt att hålla dem vid liv.

Nyligen, i Sydafrikas dimmiga Soutpansberg-berg, såg jag Venda-kvinnor – alla över 50 – cirkla runt handgjorda trummor, deras pärlhalsband klickade när de utförde Malende-dansen. Mellan sångerna förklarade en gruppmedlem deras hopp om att besökare kanske kunde inspirera yngre generationer att fortsätta dessa traditioner. Över hela Afrika, från Zimbabwe till Limpopo, hotar moderna influenser sådana sedvänjor, vilket gör dessa kulturella utbyten mer angelägna.

Men med denna öppenhet kommer ansvar. På Maui sa kulturrådgivaren Clifford Nae’ole en gång något jag aldrig kommer att glömma: "Besökare bör inte behandla Hawaii som en nöjespark." Skillnaden mellan underhållning och arv spelar roll. "Lär er vår historia", sa han, "så ni kanske kan upptäcka sätt att stödja vårt folk." Det var en kraftfull tanke att ta med mig till min första hulalektion – en påminnelse om att dans inte bara är steg; det är en berättelse som ber om respekt. Den eftermiddagen fann jag mig själv spegla heliga rörelser som representerade solen, marken och havet – en enkel men djupgående upplevelse som stannade kvar hos mig.

Dans erbjuder ett fönster till att förstå människor – deras motstånd, passion, sorg, transcendens och glädjefyllda firanden. När samhällen bjuder in besökare att dela dessa traditioner (oavsett om det är genom ceremonier eller kulturcenter), missa inte chansen. Och om du blir ombedd att delta, svaret bör alltid vara ja. Jag har gungat i en cirkel med Samburu-kvinnor, hoppat mellan bambustänger med Manggarai-folket och två-stegat över en danssal i Montana – varje ögonblick fördjupade min uppskattning för dessa kulturer (och påminde mig ödmjukt att jag nog borde hålla mig till balett).

Så, resenärer som planerar sina resor, lägg märke till detta: varje kultur har sin egen traditionella dans. Här är några höjdpunkter. Rensa ditt schema – och din danskort.

Khmerdans (Kambodja)
Kambodjas landskap, prickat av tempel och uråldriga ruiner, pulserar av spiritualitet. På Amansara kan gäster boka Dance & Devotion-upplevelsen, där de besöker Angkor Conservatoire för att bevittna Khmerdans som en andlig gåva – inte bara en föreställning. Titta på repetitioner och basrei-ceremonin, lär dig sedan handrörelser och berättarkonst från en mästarlärare.

Wienervals (Österrike)
Från november till april förvandlas Wien till en glitterande balsal med över 400 vals-fyllda evenemang, inklusive den berömda Operabalen på Wiener Staatsoper. Gäster på Almanac Palais Vienna kan boka Night at the Ball-paketet, som inkluderar en privat danslektion, en coutureklänning och en hästspann till balen – följt av limousinhjemresa, frukost på sängen och en spa-behandling.

Legong (Bali)
Balinesiska hinduistiska traditioner skiner igenom dess danser, från den eldiga Kecak till den dramatiska Barong och Kris. Men missa inte Legong, där intrikata fingerrörelser och uttrycksfulla ansikten berättar historien om en kung och en försvunnen jungfru. För djupare insikt, ta en lektion på Hoshinoya Bali i en djungelutsiktspaviljong.

Tango (Argentina)
Medan Argentina och Uruguay debatterar tangons ursprung kan resenärer i Buenos Aires dyka ner i dess passion med Untamed Traveling. Alternativen sträcker sig från lektioner till vistelser på ett tangohotell i historiska San Telmo – eller till och med en föreläsning om tangohistoria följt av en kväll på en milonga (en lokal danshall).

Bon Odori (Japan)
Japan har otaliga dansstilar, från Kabuki-teater till geishors Kyomai. För full immersion, besök Gifus Gujo Odori-festival (juli–september), där dansare hyllar förfäder med tio traditionella steg (lär dem på plats!). Många bär yukata-kimonos och geta-sandaler för tillfället.

Sau Sau (Rapa Nui)
Rapa Nui (Påskön), den polynesiska triangelns sydligaste spets, har en livfull kultur... På Nayara Hangaroa, ett lyxhotell ägt av en lokal familj, kan gäster fördjupa sig i Rapa Nui-kultur. De kan lära sig om traditionella kläder och se uppträdanden av dansgruppen Haka’Ara Tupana två gånger i veckan under högsäsong. En av de mest populära danserna är Sau Sau, en livfull dans med rytmiska arm- och höftrörelser, utförd i kjolar av fjädrar eller gräs.

Sema (Turkiet)
Denna hypnotiska dans, utförd av Mevlevi-ordens sufimuslimer (också kallade "virvlande dervischer"), spårar sina rötter till 1200-talets läror av poeten och mystikern Rumi. Ofta beskriven som en "rörlig meditation", involverar sema-ritualen dansare i höga hattar och vita klädnader som snurrar i cirklar för att uppnå andlig upplysning. Dansen symboliserar att släppa egot och förenas med det gudomliga, och kräver månaders träning att bemästra. Besökare kan bevittna sema-ceremonier på platser som Mevlana Kulturcenter i Konya eller Istanbuls Galata Mevlevihanesi Museum, som håller föreställningar varje söndag kl. 18.

Caci (Flores)
Denna traditionella piskkamp är en nyckel del av Manggarai-kulturen på Indonesiens Flores-ö. Två manliga kämpar turas om att attackera med en piska och försvara med en buffelskinnssköld, allt till rytmisk chanting och trummand