När Project Runway först sändes blev det ett globalt fenomen. Jag vet det eftersom jag var en av dem som satt fastklamrad vid skärmen – jag såg varje avsnitt från min hemstad La Paz i Bolivia. Jag minns fortfarande mina favoritdeltagare och lockelsen med programmets stora pris: en feature i en tidskrift, en modeshow under New York Fashion Week och chansen att bli nästa stora designer – nästa Michael Kors, som var programmets stjärndomare på den tiden.

Det här var 2004, en annan tid. Då hade modeindustrins inre mekaniker ännu inte avmystifierats av filmer som The Devil Wears Prada (2006) eller serier som Ugly Betty (2006). Visst, Tim Blanks och Elsa Klensch hade sina TV-program, och House of Style gjorde Todd Oldham och Cindy Crawford till välkända namn. Men vad som verkligen krävdes för att slå igenom i modevärlden? Det blev inte tydligt förrän med Project Runway.

Än idag refererar jag och mina vänner till Nina Garcia – nu chefredaktör för Elle – med hennes gamla titel, "modedirektör för Elle magazine", precis som Heidi Klum presenterade henne varje avsnitt. Nu när vi jobbar inom mode citerar vi Klums berömda replik – "One day you’re in, the next day you’re out" – och härmar hennes skarpa tyska accent. Vi minns Kors bitande kritik. Men hur ikoniskt Project Runway än är inom popkultur och reality-TV, är dess faktiska påverkan på mode svårare att definiera.

Programmet inspirerade en generation av blivande designers, inte genom att få mode att verka enkelt, utan genom att visa hur tufft det verkligen är. Ändå, efter 20 säsonger och otaliga internationella versioner, har bara en riktig modestjärna framträtt: Christian Siriano. Sedan han vann säsong 4 år 2007 har Siriano blivit en fast del av New York Fashion Week, klätt stjärnor som Jennifer Lopez och Ariana Grande och öppnat butiker på Manhattan och i Connecticut. De flesta andra tidiga deltagare har tyvärr glidit in i obscuritet.

För att vara rättvis är det inte helt programmets fel. Mode är notoriskt exklusivt – det rullar inte ut den röda mattan för vem som helst, inte ens reality-TV-stjärnor. Project Runway är inte ensamt här. American Idol har efter 23 säsonger bara producerat en handfull stora stjärnor – Kelly Clarkson (dess Christian Siriano, om man så vill) och Jennifer Hudson (som chockerande nog inte ens vann sin säsong). The Voice? Väntar fortfarande på sitt första riktigt kända namn.

Nu är Project Runway tillbaka med Heidi Klum, som återvände 2023 efter att ha lämnat 2017. Programmet försöker återta sin krona som den främsta mode-tävlingsserien. (Klums projekt efter Runway, Making the Cut på Amazon Prime, lyckades aldrig riktigt ta fart, och Netflix Next in Fashion hade blandad framgång.) Den här gången har programmet ett hemligt vapen: stylisten Law Roach, nu huvuddomare tillsammans med Klum. Efter bara två avsnitt har Roach – hjärnan bakom Zendayas ikoniska looks – tagit över mitt TikTok-flöde. Han har tagit över "bad cop"-rollen som en gång innehades av Kors, Zac Posen och Brandon Maxwell, och levererar skarp kritik som är perfekt för TV.

Jag binge-watchade de nya säsongens premiäravsnitt under helgen. Det är lika underhållande som alltid, men den stora frågan kvarstår: Kan det skapa ytterligare en riktig modestjärna i dagens bransch – där framgång betyder Fashion Week-shower, kändiskunder och tidningsfeatures? Roach kanske kan hjälpa genom att sätta strålkastarljuset på programmet och ge vinnaren trovärdighet – om han väljer att stötta dem. Bara tiden kan svara. Programmet fokuserar på styling, och den här säsongens pris inkluderar mentorskap från Council of Fashion Designers of America – men räcker det för att skapa en stjärna?

För flera år sedan, när jag jobbade som designer, ringde en castingdirektör och frågade om jag var intresserad av att medverka i en kommande säsong. De frågade om min modebakgrund – kunde jag sy, rita och skissa? Hade jag jobbat i branschen? Hade jag formell utbildning? Men de ställde också frågor som: Hur hanterar jag konflikter? Är jag konfrontativ? Ser jag mig själv som en extrovert?

Så länge Project Runway prioriterar underhållning kommer mode alltid att hamna i andraplats. Det betyder inte att designerna saknar talang eller att deras arbete bör förbises – det betyder bara att detta i grunden är ett TV-program. Spelar det egentligen någon roll om det lanserar nästa stora designer? Folk tittar fortfarande, så dra din egen slutsats.