Lorenzo Bertelli anser att artificiell intelligens och hantverksmässig intelligens är de två motorer som driver modens framtid. Denna vision återspeglas i Pradas löpande investeringar i att utbilda nästa generation av skickliga talanger inom koncernen.

I 25 år har Prada Academy – en intern utbildningsskola vid var och en av koncernens tillverkningsanläggningar – format den expertis som ligger bakom allt från läderartiklar till konfektion och skor. Dess räckvidd är på väg att utvidgas ytterligare: med det förestående fullständiga förvärvet av Versace från Capri Holdings den 2 december är akademin redo att inleda ett nytt kapitel och välkomna en ännu bredare skara unga hantverkare som är ivriga att lära sig sitt hantverk.

Under en rundtur i den fläckfria anläggningen i Scandicci – en nyckelproduktionshub för Prada och Miu Miu-läderartiklar nära Florens, med cirka 375 anställda varav 71% är kvinnor – stod det klart att lyxtillverkning är långt mer än en löpande band. "Det här är industriellt hantverk", noterade Andrea Guerra, koncernens VD. Han kommer att arbeta sida vid sida med Lorenzo Bertelli när Bertelli tar rollen som verkställande styrelseordförande för att omforma Versace, ett varumärke som är redo att dra nytta av Pradas industriella expertis.

"Åttio procent av det vi gör skapas av händer, tanke och hjärta", sa Guerra. "Läder, ett levande och ganska nyckfullt material, kräver ett öga skarpt nog att uppfatta skillnader som skulle undgå till och med en kriminaltekniker. Utan denna gräns till besatta omsorg skulle Pradas produkter helt enkelt inte existera", insisterade han och berömde konsten att vara långsam: "Inom lyx finns det ingen plats för brådska."

Om hantverket rör sig långsamt har priserna på lyxvaror definitivt inte det. Guerra var orubblig. "De återspeglar det inneboende värdet i våra produkter, hur de är tillverkade", argumenterade han och menade att excellens har sin egen ekonomi. "Och hittills har våra konsumenter förstått det och belönat oss." Siffrorna verkar hålla med. Koncernen rapporterade nettointäkter på 4,07 miljarder euro för de nio månaderna som slutade den 30 september 2025, vilket markerar en stadig ökning med 9% jämfört med föregående år och förlänger Pradas svit till 19 kvartal i rad med tillväxt. Detaljhandeln fortsatte att visa sin styrka, med försäljning på 3,65 miljarder euro, också en ökning med 9% jämfört med föregående år, stödd av stark prestation i like-for-like och hälsosam försäljning till helpris. Det tredje kvartalet växte med 8%, i linje med det andra kvartalet, trots att det stod inför en exceptionellt stark jämförelsetillväxt på 18% från samma period föregående år.

Vid Prada Group Academy, företagets hantverksskola, lanserades 29 kurser från 2021 till 2024, där 571 elever utbildades – en liten elitstyrka. I år inleddes sju nya program med 152 inskrivningar, en hälsosam ökning med 28% jämfört med 2024. Är hantverk det nya lyxuttrycket?

De som kommer in på akademien ger sig ut på en resa av kontinuerligt lärande, en permanent träningslokal för både händer och sinne. Ändå förblir vissa yrken undervärderade. "Det finns vackra hantverk som helt enkelt inte uppfattas som sådana", noterade Lorenzo Bertelli. Den länge odlade myten om det glamorösa kontorsjobbet – blankt kort, ergonomisk stol, hela paketet – kolliderar nu med en mindre glansfull sanning: många tjänstemannaroller är alarmerande lätta att automatisera.

Efter en session där akademins lärlingar diskuterade fördelarna och utmaningarna med att utbildas till nästa generation hantverkare, satte sig Bertelli och Guerra ner för att prata om hantverkets framtid, företagets föränderliga industriella modell och de möjligheter som ligger framför oss. Nedan följer ett redigerat utdrag av deras samtal.

**Vogue:** Lorenzo, låt oss prata om lockelsen med manuellt arbete. Unga verkar inte längre överväga karriärer inom tillverkning. Alla vill studera på Bocconi och sedan gå in i konsultbranschen, men verkligheten blir ofta ganska annorlunda. Hur gör vi hantverket attraktivt igen?

**Lorenzo Bertelli:** Jag tror att det har mycket att göra med hur arbetarklassen och tjänstemannayrkena marknadsförs. När folk föreställer sig kontorsarbete, ser de en "Wolf of Wall Street"-fantasi. I verkligheten slutar de flesta med att drunkna i kalkylark och PowerPoint-presentationer. Och när tekniken utvecklas ersätter den i allt högre grad uppgifter som en gång var kärnan i kontorsarbetet. Men tekniken kan inte ersätta en hantverkares förmåga att arbeta med händerna. Vi ser detta inte bara här i Scandicci utan i hela företaget.

Ta Luna Rossa till exempel: det behövs svetsare, elektriker, högspecialiserade tekniker. Denna tekniska förändring visar att många jobb som en gång ansågs vara "högt värderade", som kontorsroller eller konsultuppdrag, är förvånansvärt lätta att automatisera. Samtidigt får manuella yrken ännu högre värde. Problemet är helt enkelt att ingen berättar den här historien väl. Det är dessa jobb som kommer att bestå.

Idag råder det brist på kvalificerad arbetskraft i otaliga sektorer. Den som har försökt renovera ett hus, som jag själv, vet kampen: bra snickare, rörmokare, byggare – de har alla blivit enhörningar. Att kunna arbeta med händerna är en ovärderlig färdighet, och vi måste höja dess status på rätt sätt. "Made in Italy" bygger trots allt framför allt på tillverkning. Vi måste göra denna värld så attraktiv som möjligt genom att värdera den och skapa rätt förutsättningar för att den ska frodas. Det är fortfarande tidigt, men jag är övertygad om att under de kommande 10 till 20 åren kommer paradigmet mellan tjänstemän och arbetare att vändas helt.

**Vogue:** Kan du förtydliga vad du menar med "paradigmskifte"?

**Bertelli:** Jag minns att för år sedan skickade varenda förälder sina barn för att lära sig programmering eftersom programmering var "framtiden". Och nu har vi upptäckt att AI kan programmera – så kanske behövde man inte alla dessa programmeringskurser trots allt. I dagens värld är den riktiga superkraften att vara smidig och flexibel. Men det finns ett område som jag tror är både stabilt och byggt för att bestå – och den italienska historien bevisar det: tillverkning.

Visst, järnstänger tillverkas idag av CNC-maskiner, medan de för 50 år sedan hamrades ut av en arbetare på en löpande band, under förhållanden som var, låt oss säga, mindre än spännande. Eftersom AI kommer att eliminera många lågvärdeuppgifter – det vill säga repetitivt, monotont, sinnesdövande arbete – kommer det faktiskt att skapa fler möjligheter att höja statusen för de yrken där skickliga händer gör all skillnad. Det kan vara en kock, en konditor, en elektriker eller någon inom tillverkning. Så det är vad jag menar med ett paradigmskifte: jag ser en värld där vi, tack vare att AI tar över det tråkiga, äntligen kan erkänna det sanna värdet hos människor som arbetar med sina händer. De har alltid funnits där; vi uppskattade dem bara inte ordentligt.

**Vogue:** Hur närmar ni er den tekniska utvecklingen och integrationen av AI i produktionsprocesserna?

**Bertelli:** Jag är inte orolig, för den manuella expertisen hos våra akademielever, som jag nämnde, kommer att vara vår mest värdefulla tillgång. Låt mig dela med mig av en anekdot: som ni vet arbetar vi på rymddräkten för det kommande Artemis III-uppdraget i samarbete med Axiom Space. När vi åkte till Houston, Texas, hade vi alla dessa bilder i åtanke – NASA, rymddräkter, ofattbara förmågor. Och ändå var det enda de verkligen behövde vår hjälp med... sy. De visste inte hur man sydde dräkten.
Det handlar om mönster – vilka som ska användas och var de ska placeras. Vårt bidrag visade sig vara avgörande. Jag tror att tekniken i allt högre grad kommer att möjliggöra enorma effektivitetsvinster och eliminera ännu fler lågvärdeuppgifter från det dagliga arbetet. Naturligtvis kommer det att finnas en övergångsperiod: vissa jobb kommer oundvikligen att försvinna, och på kort sikt kommer denna förändring att orsaka friktion och omställningar. Men på lång sikt är jag övertygad om att det kommer att höja det mänskliga arbetet ytterligare, särskilt inom tillverkning. Jag tror också att den offentliga och sociala sektorn måste göra allt möjligt för att underlätta denna övergång och göra den så smärtfri som möjligt.

*Läderapplikationer.*
*Foto: Prada Group*

**Vogue:** "Made in Italy"-produktionsprocessen har nyligen kommit under granskning på grund av anklagelser om oegentligheter i försörjningskedjan. Hur har er koncern hanterat denna utmaning, och vilka åtgärder har ni genomfört genom åren för att minimera risker som andra modeföretag nu stöter på med sina tredjepartsleverantörer?

**Bertelli:** Till skillnad från mycket av branschen har i vår koncern catwalken alltid gått hand i hand med fabriken. Från början har vår inställning varit att design och produktion är oskiljbara. När man talar med chefer från andra företag kan fabriker verka som en avlägsen, abstrakt värld som inte är deras ansvar. Denna klyfta har bidragit till många av de problem som får rubriker idag. För oss är det en fråga om kultur och arv. Från dag ett trodde min far på att äga fabriker. Mina föräldrars historia förkroppsligar detta tillvägagångssätt: min mor, Miuccia, ägnade sig åt design, medan min far, Patrizio, fokuserade på fabrikerna.

Denna filosofi genomsyrar hela vår organisation; den är inbäddad i vår kultur. På våra kontor i Milano diskuteras aldrig affärer utan att ta hänsyn till fabrikerna, produktionsprocesserna och deras bredare påverkan. Många företag tar helt enkelt inte detta praktiska tillvägagångssätt. Genom åren har vi redan mött många av de utmaningar som nu orsakar problem på andra håll – inte för att vi var inneboende smartare, utan för att vi tacklade dem tidigt. Vid den tiden ifrågasatte några varför vi skulle ta oss an en så arbetsintensiv, kostsam väg när det skulle ha varit lättare att outsourca produktionen och fokusera på högre marginaler. Det är ett löpande engagemang. Regelbundna inspektioner, leverantörsrevisioner och direkt engagemang med våra fabriker är ständiga nödvändigheter. Men enligt vår erfarenhet finns det ingen genväg: att förstå din produktion och vara praktiskt engagerad på alla nivåer är det enda sättet att säkra kvalitet, säkerställa etiska metoder och upprätthålla integriteten i märkningen "Made in Italy". Det har varit vårt tillvägagångssätt från allra första början.

**Vogue:** Vad krävs för att säkra 'Made in Italy' och låta dess berättelse om excellens resonera autentiskt?

**Andrea Guerra:** Vi kommer att förbli oerhört starka när det gäller Made in Italy. Italiens problem är inte "Made in"-märkningen, inte vår tillverkning, inte vår förmåga att innovera. Det verkliga problemet är att sälja våra styrkor – att kunna berätta en historia, göra marknadsföring, engagera konsumenter och driva butiker över hela världen. Italienska företag har alltid varit extraordinära på att tillverka saker men, tyvärr, inte lika extraordinära på att sälja dem.

*Lorenzo Bertelli med Prada Academy-elever vid anläggningen i Scandicci.*
*Foto: Prada Group*

Företag som Prada, som för över 30 år sedan beslutade att kliva direkt in i slutkonsumenternas värld, är undantaget snarare än regeln i Italien. Jag använder alltid detta exempel: om jag frågar en fransk eller brittisk entreprenör "Berätta om din verksamhet", tar de mig till en av deras butiker, restauranger eller hotell. Om jag frågar en italiensk entreprenör samma fråga, tar de mig till deras lager. Det är skillnaden. I Italien har traditionen att driva butiker, restauranger och hotell alltid varit rotad i familjeföretag, men vi har inte riktigt lärt ut... Vi har inte lärt ut till nästa generationer – åtminstone inte tillräckligt, eller kanske bara på senare tid – hur man utvecklas i att hantera konsumenter. Idag producerar Italien troligen cirka 80% av världens lyxvaror, men italienska företag står för mindre än 20% av sektorns intäkter. Det är där vi tappade mark, och där vi måste förbättra oss, genom att behandla denna sektor som en central pelare i italiensk industri.

**Vogue:** Lorenzo, ni firar 25 år av akademin idag, och nästa tisdag går Versace officiellt med i er koncern. Kommer det att finnas en Versace Academy?

**Bertelli:** Versace kommer nu att ha möjligheten att helt gå in i vår värld av industriell produktion. Det betyder tillgång till ett mer strukturerat och sofistikerat tillverkningsekosystem, och att dra nytta av processer, expertis och förmågor som kan höja varumärkets hantverk och operativa styrka. Här i Scandicci förbereder vi oss redan för att välkomna Versace. Akademin kommer att förbli ett koncerninitiativ – trots allt, oavsett om vi gör en väska för ett varumärke eller ett annat, är det samma hantverk. Filosofin förblir densamma, och vi fortsätter på denna väg.

Vi har aldrig pausat våra investeringar. Till exempel, i Milano utökar vi vårt högklassiga läderarbete och skapar en ännu mer sofistikerad verkstad. En annan stor investering är en helt ny väskefabrik