Exakt ett år sedan, på en kylig oktoberkväll, samlades några hundra personer på en trottoar längs Grand Street i Manhattans Chinatown. De var där för att se en livfull uppträdande av violinist Adrian Jusdanis från bandet New Thousand. Även om Jusdanis var fängslande var han bara förbandet till huvudattraktionen: återkomsten av Beverly's, en älskad, artistdriven bar som först öppnade 2012. Dess ursprungliga lokaler på 21 Essex Street stängdes under pandemin 2020. Även om det sedan dess funnits pop-up-event och turnerande shower hade det varit en utmaning att hitta en permanent plats.

När Beverly's äntligen flyttade in på 297 Grand Street ville grundaren Leah Dixon fira – naturligtvis. Men hon visste också att det skulle finnas en del sorg: över det gamla utrymmet, över hur mycket New York hade förändrats sedan COVID, och över den svåra resan till återöppningen. Dixon, som också är skulptör, föreställde sig alla som väntade tillsammans vid ingången och delade känslan av att hållas utanför. "Ingen får bara gå rakt in", förklarar hon. Hon hade lagt månader på att förbereda den fysiska lokalen, men tillade: "Det är inte Beverly's förrän alla kommer in."

För att förstå varför så många människor skulle vänta ute i en timme i 8-gradig väderlek för en bar som inte gör reklam, inte har kändiskontakter, inte serverar fancy drinkar eller mat och saknar större ekonomiskt stöd, måste man uppskatta nätverket som Beverly's har byggt i konstvärlden. Sedan den öppnade för över ett decennium sedan har Beverly's visat verk av cirka 300 konstnärer, inklusive Michael Assiff, Zachary Fabri, Emily Weiner, Edward Salas, Carlos Rosales-Silva och Azikiwe Mohammed. Den har erbjudit jobb som hjälper konstnärer att finansiera sitt arbete, fungerat som en plats där vänskaper och relationer formas, och till och med där samlare och återförsäljare gör affärer. Beverly's team har arrangerat utställningar i Puerto Rico, Miami och Mexico City, där de har deltagit i Material Art Fair de senaste tio åren. Baren är värd för allt från zinemässor till nattliga DJ-set och politiska sammankomster. Det är som en modern Cheers för innerstadens konstpublik, driven av en DIY-and och mycket beslutsamhet.

"Jag känner att Beverly's i sig är ett experimentellt konstverk som har utvecklats och varat i över ett decennium i New York City, och som stöttat generationer av konstnärer genom sina olika former", säger den oberoende kuratorn Anne-Laure Lemaitre.

Carlos Rosales-Silva, som har visat sina målningar med Beverly's och hjälper till att utveckla dess nya ideella verksamhet, tillägger: "Det är en plats där allt är möjligt. Allt sker genom ren kärlek och passion, vilket för många av oss är det enda alternativet."

Beverly's lockelse är inte begränsad till nytillkomna konstnärer. Jo Shane, en 70-årig mångdisciplinär konstnär som varit en del av New Yorks konstscen i 50 år, kallar det en "fristad". Hon besökte första gången Essex Street-lokalen 2015. "Beverly's var en plats som respekterade banbrytande arbete men som fanns utanför gallerisystemet med en egen identitet", säger hon. "På den tiden skulle jag ha gjort vad som helst för att ställa ut där." (Hon ställde faktiskt ut sin installationskonst på Beverly's 2018, med båda armarna fortfarande intakta.)

Nu, ett år efter att ha öppnat den nya permanenta platsen, reflekterar Dixon. Kan de återskapa magin från Essex Street på Grand, särskilt när grannskapet, konstvärlden och kulturen i stort har förändrats så mycket?

Beverly's historia är djupt förknippad med sitt grannskap. Dixon flyttade till New York City från Ohio 2004 – "Jag tog bokstavligt talat mitt sista prov och satte mig i en bil" – och hennes första lägenhet i Manhattan låg på 21 Essex Street. Den kopplingen hjälpte henne att säkra leasingavtalet för Beverly's 2012, eftersom hon redan kände hyresvärden. På 2000-talets början såg Lower East Side helt annorlunda ut än dagens Dimes Square. "169 fanns där, men det var ungefär allt", minns Dixon. Hon började jobba på Welcome to the Johnsons, en dive bar med 70-tals källartema på Rivington Street som fortfarande finns kvar, och blev snabbt manager. När ägaren öppnade Sweet Paradise Lounge på Orchard Street flyttade Dixon dit i början av 2007. Stället var mysigt, dansvänligt, med låga tak och öl för 3 dollar, och lockade en skara unga konstnärer som hon själv. "Alla som var där kan se det DNA:t i Beverly's", säger hon. Men när gentrifieringen satte in köptes byggnaden som hyste Sweet Paradise av ägarna till The Fat Radish, en rustik-chic brittisk restaurang tvärs över gatan.

När Sweet Paradise stängde 2010 väckte det en ny idé för Dixon. Hon insåg att att visa upp konst i en nattlivsmiljö skulle ge henne och andra konstnärer mer synlighet. Hon presenterade konceptet för Chris Herity, en stamgäst på Sweet Paradise som jobbade på ett närliggande kafé som också höll på att läggas ner. Han gick med på att vara med.

Med en tight budget visste Dixon att de behövde en insider för att säkra ett leasingavtal. Som tur var hyrde hennes tidigare hyresvärd på 21 Essex ut ett litet bottenplansutrymme åt dem. Renoveringarna var nästan klara när Orkanen Sandy slog till i slutet av 2012, vilket orsakade förseningar och byråkratiska hinder. Efter fyra månader öppnade de äntligen i februari 2013.

Justin Wilson flyttade från Kalifornien till New York för ett designjobb på American Eagle strax efter att Beverly's öppnat. Utan att känna någon i stan drogs han till barens karakteristiska lila-rosa sken. "Man kunde bara se att det här stället såg coolt ut från utsidan", säger han. Med 80-tals soulmusik i bakgrunden inledde han ett samtal med bartendern och blev snabbt stamgäst. Han är nu partner med Dixon på den nya platsen på 297 Grand Street.

"Det fanns så många stunder på Beverly's som var katartiska", minns Wilson, som kvällen när Trump vann sitt första presidentval: "Det gick från fest till begravning."

Evenemang på den ursprungliga Beverly's – oavsett om det var DJ-set, födelsedagskalas eller konstvernissager – lockade skateboardåkare, modeentusiaster och konstnärer lika. "Folk dök bara upp för att det var det lokala vattenhålet", säger Edward Salas, en skulptörkonstnär som började jobba som bartender där 2016 och nu hanterar bokningar för det nya utrymmet.

Men 2020 blev Essex Street-lokalen ett offer för pandemin, liksom många småföretag. Med smala marginaler och oförmögna att verka fullt ut meddelade de dess stängning den 1 juli.

Beverly's hittade sedan en tillfällig hemvist på 5 Eldridge Street i Chinatown från 2021 till 2023. Efter insamlingar till leasingavtalet och omfattande renoveringar arrangerade de speakeasy-inspirerade event på fredagskvällar. För 20 dollar fick gästerna punsch och uppslukande, fantastiska konstutställningar, förklarar Dixon.

Första gången kuratorn Lemaitre besökte Beverly's på Eldridge-platsen slogs hon omedelbart av hur enkelt det var att bli involverad i communityn. "Det intresserade mig verkligen eftersom jag som kurator ofta har upplevt att konstutrymmen är trångsynta angående hur allmänheten engagerar sig i experimentellt arbete", säger hon. "Utan stigma från ett konstutrymme händer något magiskt i hur människor kopplar till konsten."

Även om det kändes fantastiskt att föra människor samman igen visste Dixon att Eldridge-utrymmet inte var permanent och började söka efter en mer varaktig plats. Hon ville ha en plats på en kommersiell gata för att undvika klagomål på buller och tillräckligt långt från Dimes Square, där stämningen har förskjutits mot reservationer på naturvinsbarer snarare än avslappnade öl-och-shot-kombinationer.

Grand Street-platsen passade bra, men att skriva ett 10-årskontrakt var bara början. "För att få en ny alkoholtillståndslicens måste man tillbringa helger med att stå på hörnet och be folk skriva under petitioner och skriva brev för att visa samhällsstöd", förklarar Dixon. "I grannskapet där jag har bott i 21 år, där Beverly's ligger och där jag skapar min konst, smälter det samman med Chinatown. Det är avgörande att nå ut till alla i samhället. Den här gången, för 297 Grand, var svaret överväldigande positivt – folk var överlyckliga över att Beverly's återvände."

Men Beverly's öppnar åter i en förändrad tid. Gen Z rapporteras dricka mindre, och nattlivet kretsar ofta kring flyktiga evenemang som kräver förhandsanmälan på plattformar som Partiful. "Ett 10-årskontrakt är mycket mer utmanande än en tre dagars pop-up", säger den nya partnern Wilson. Men han och Dixon tror att det fortfarande finns värde i att slå rot och bygga en hållbar modell.

Hittills fungerar det. "Den tjänar fortfarande konstnärer och konstvärlden", säger Salas. En nyckel del av detta är Dixons kuratoriska vision. "Hon ger människor en chans innan de är granskade av någon." Många konstnärer som hon har stöttat har gått vidare till att ställa ut på prestigefyllda gallerier och museer.

Den här månaden, i samband med ettårsjubileet, visas en utställning med titeln "Nanna" på Beverly's, med video, keramik, målning, fotografi och textilkonst av konstnärerna Mollie McKinley, Stina Puotinen och Alex Schmidt. Senaste evenemang inkluderar Supper Social, en avslappnad soaré för den växande konstvärlden arrangerad av den oberoende kuratorn Lauren Hirshfield, och ett "stort mack"-samarbete med Regina’s Grocery, där en två meter lång macka serverades under en målad replika.

Fler evenemang, fester och konstvisningar är planerade. Beverly's kommer att vara på Untitled Art Fair i Miami i december och tillbaka på Material i Mexico City nästa februari. Till våren, för deras 13-årsjubileum, kommer de att hålla en stor insamlingsgala på annan plats. Dixon själv har flera utställningar planerade för 2026, inklusive på New York-gallerierna Trotter and Sholer och Underdonk.

"Jag tänker ofta på hur viktiga sociala utrymmen är under turbulenta tider, när saker faller sönder", säger Dixon. "Jag flyttade nära Twin Towers på tidigt 2000-tal." Hon såg hur att ha en plats att samlas på gjorde det möjligt att leva i en frenetisk stad som New York. Det är därför det var så viktigt för henne att öppna ett nytt fysiskt utrymme för Beverly's – människor behöver en plats att gå till.

"Det har verkligen förändrat mitt liv som konstnär i New York", säger Carlos Rosales-Silva, en långvarig medlem av Beverly's community. "Och jag tror att det verkligen handlar om att vara i community med detta utrymme." Det är en underbar grupp konstiga människor.

**Vanliga frågor**
Så klart! Här är en lista med hjälpsamma vanliga frågor om comebacken av How Beverlys, konstvärldens älskade DIY-bar.

**Allmänt & Nybörjarfrågor**

1. **Vad är How Beverlys?**
Det är en legendarisk, no-frills DIY-bar i New York City som var en älskad samlingsplats för konstnärer, musiker och kreativa, känd för sina billiga drinkar och eklektiska, community-fokuserade atmosfär.

2. **Jag hörde att den stängde. Varför stängde den från början?**
Den stängde primärt på grund av de finansiella påfrestningarna från COVID-19-pandemin, liksom många andra små, oberoende platser.

3. **Är den verkligen tillbaka? Var ligger den nu?**
Ja, den har officiellt öppnat igen. Den ligger nu på 135 Broadway i Bushwick, Brooklyn, efter att dess ursprungliga plats i Ridgewood stängde.

4. **Vad betyder egentligen "DIY-bar"?**
Det betyder att utrymmet har en hands-on, gräsrotskänsla. Den är ofta artistdriven med fokus på community istället för polish. Tänk eklektisk inredning, en jukebox och ett pretensionsfritt, välkomnande intryck.

**Comebacken & Förändringar**

5. **Hur lyckades How Beverlys göra en comeback?**
Comebacken drevs av starkt samhällsstöd, inklusive framgångsrika insamlingskampanjer och ett partnerskap med teamet bakom den närliggande baren The Broadway.

6. **Hjälpte samhället till att rädda den?**
Absolut. Samhället spelade en enorm roll genom att ge högljutt stöd på sociala medier och genom att bidra till insamlingskampanjer som visade att det fortfarande fanns en stark efterfrågan på baren.

7. **Skiljer sig den nya platsen från den gamla?**
Andan är densamma, men det nya utrymmet är större och har några nya funktioner som ett kök för mat-popups. Den grundläggande känslan – att vara en avslappnad kreativ hub – är intakt.

8. **Är det fortfarande kontant?**
Nej, det här är en viktig uppdatering för comebacken. Den nya platsen tar emot både kontanter och kreditkort, vilket gör det bekvämare för alla.

**Besök & Upplevelse**

9. **Hur är stämningen nu när den har öppnat igen?**
Stamgäster säger att det fortfarande känns som det gamla vanliga How Beverlys – en välkomnande, pretensionsfri plats där man lätt kan inleda ett samtal med en främling. Den har behållit sin själ.

10. **Vilka typer av evenemang har de?**
De arrangerar en mängd olika evenemang i sann DIY-anda, som DJ-kvällar, konstvernissager, releasefester och annat som passar deras kreativa community.