Känner du någonsin att världen är alldeles för mycket – kanske speciellt sedan i fjol november, mitten av januari, förra veckan eller till och med idag? Här är min åsikt: Ingen behöver en ursäkt för att besöka Galapagos. Öarna har frodats i miljontals år. Men om du känner lusten att åka, börja planera din flykt. Ditt nervsystem kommer att tacka dig.

Det finns många sätt att utforska de 18 huvudöarna som utgör Galapagos 3 000 kvadratmil. Du kan bo på en eller två öar och göra dagsutflykter, eller gå med i en grupptur på en större båt. För vår flykt valde vi Aqua Mare, en vackert utrustad 50-meters superyacht. Vi reste med Francesco Galli Zugaro, grundare av Aqua Expeditions; hans fru Birgit, företagets expeditionsdirektör; och en liten grupp medresenärer. Vår resa varade fyra nätter (även om Aqua vanligtvis erbjuder 7- eller 14-dagars resor), och följde samma väg som Charles Darwin för nästan 200 år sedan.

Redan från början, när vårt plan från fastlandets Ecuador landade på Seymour Airport på Baltra Island, kände jag att vi var på en helt annorlunda plats – geografiskt, mentalt, till och med andligt. Vänliga leguaner strövade över trottoaren när vi lämnade flygplatsen och körde till Rancho Il Manzanillo, en utomhusrestaurang i ett reservat för jättesköldpaddor. På vägen passerade vi genom en spöklikt vacker skog av palo santo-träd i höglandet. Vår chaufför manövrerade försiktigt på den smala vägen för att undvika de enorma sköldpaddorna – böterna för att skada dem är höga. Före lunchen tog vi en promenad i ett lätt duggregn som kallas *garua*, och passerade dussintals sköldpaddor som gick, vilade och… låt oss säga, var upptagna med att säkra artens fortlevnad.

Sedan gick vi ombord på Aqua Mare för att verkligen lämna civilisationen bakom oss.

Själva yachten är anmärkningsvärd – den första äkta superyacht-upplevelsen på Galapagos. Den har bara sju träpanelerade hytter som känns mer som ett boutiquehotell än ett expeditionsfartyg, och en besättning på 16 personer. Maten, som övervakas av Francesco, har Nikkei-fusionskök inspirerad av lokala Galapagos- och ecuadorianska smaker – rätter du kanske hittar på Nobu, men med en regional twist. Men den verkliga lyxen var inte de searade pilgrimsmusslorna eller de utvalda chilenska vinerna – det var intimiteten. Med bara åtta gäster per naturguide (hälften av det vanliga förhållandet här) observerade vi inte bara öarna och deras djurliv; det kändes som om vi hade allt för oss själva.

Vår första morgon började med frivillig men härlig 06:30-yoga på sundäck, följt av frukost medan vi seglade mot Santiago Island och Sombrero Chino, en av arkipelagens dolda pärlor. Denna delvis skyddade plats färre besökare eftersom tillgången är begränsad till vissa båtar, inklusive Aqua Mare. De lugna vattnen lockar vitfenade revhajar, näbbgäddor och, om du har tur, den sällsynta Galapagospingvinen. Vi tillbringade senförmiddagen med att snorkla – och ja, jag har snorklat förut, men det här var hisnande. Tänk dig att glida fredfullt genom oräkneliga stim av livligt färgglada fiskar i alla former och storlekar, alla helt oberörda av din närvaro. Våra naturguider ombord hade redan förberett oss med ett roligt bildspel om fiskarna vi skulle... Snart var vi omgivna av en livfull skara marinliv – kejsarinnefiskar, pinjaktfiskar, harlekinläppfiskar, mexikansk hogfish, fläckpigga igelfiskar och trumpetfiskar. Listan kändes nästan komiskt lång, men vi såg varenda en, tillsammans med diamantrockor och fläckiga örnrockor som gled precis under oss som undervattens-UFO:n.

Efter att ha gått i land från Zodiacen bjöd eftermiddagen på mer snorkling – den här gången drivsnorkling, där den starka strömmen förde oss mjukt längs en klippig kustlinje. Senare gjorde vi ett torrt landstigning på Bartolome Island, uppkallad efter Sir Bartholomew James Sullivan, en vän till Darwin på HMS Beagle. Öns framträdande landmärke, Pinnacle Rock, reser sig dramatiskt från det månlika landskapet och kan ses på mils avstånd. Vi samlade energi för att klättra 374 trätrappor till toppen, där ett hisnande 360-graders vy belönade vår ansträngning – den ikoniska klippspiran, omgivande öar och psykedeliska virvlar i det karga landskapet nedanför. När vi lämnade med Zodiacen satt en handfull pingviner osannolikt på klipporna och dök då och då i vattnet precis framför oss, helt oberörda av vår närvaro.

Den kvällen, efter en middag med rostad kyckling och pumpa- ingefärspuré, samlades några av oss på Aqua Mares akterdäck för att titta på stora vitfenade revhajar som cirklade bakom yachtens upplysta skrov – en fascinerande, lätt kuslig ritual som blev vår kvällsunderhållning.

Om resan hittills hade utspelat sig i en lugnande men hisnande dimma – jag hade utforskat ett av världens mest orörda naturunder, vilat i min hytt efter varje dags äventyr och njutit av utsökt, social mat – förde nästa dag allt till en helt ny nivå. I vattnen utanför Isla Seymour Norte simmade jag med sjölejon. Inte bara nära dem, utan bland dem – för ett ögonblick kände jag mig som en av dem när vi lekte tillsammans.

Den enda utmaningen? Att inte röra dem. Våra guider hade gjort reglerna tydliga: ingen kontakt med djurlivet. Med sina hundliknande ansikten och graciösa undervattensrörelser verkade sjölejonen bjuda in till rackartyg när de pilsnabb rörde sig runt oss, snurrade och då och då stannade upp för att stirra med vad som såg ut som genuin nyfikenhet. Jag har haft turen att ha oförglömliga undervattensmöten – som att dyka bredvid massiva knölvalar på Tahiti – men att simma med dessa sjölejon var en annan surrealistisk upplevelse jag aldrig kommer att glömma.

Senare landsteg vi på Playa las Bachas på Isla Santa Cruz, där tusentals klarrödorange Sally Lightfoot-krabbor – konstigt nog uppkallade efter en kubansk dansare känd för sin strategiska användning av solfjädrar – skyndade över vulkaniska klippor. Marina leguaner solade i närheten och utstrålade reptil-likgiltighet. En Zodiac-tur in i Black Turtle Cove avslöjade mangroveskogar, parade sköldpaddor och, förvånande nog, en ensam rosa flamingo som stod i grunt vatten som en felplacerad bit Miami-kitsch.

Middagen den kvällen innehöll tonfiskbiffar och oxfilé med grillad andinsk majs, åtföljt av ett chilenskt House of Morande-rödvin. Samtalet vände sig till den berömda studien av Darwins finkar av Peter och Rosemary Grant på närliggande Daphne Major – ett decennielångt projekt detaljerat i den briljanta boken **The Beak of the Finch**. Francesco delade med mig historien om att utveckla Aqua Expeditions och utrusta Aqua Mare – en fascinerande, flerskiktad berättelse som involverar allt från internationell geopolitik till... Yachten Aqua Mare utrustas med serveringsfat och espressokoppar inspirerade av botaniska teckningar och handgjorda av balinesiska hantverkare.

Under min tid ombord gjorde jag en livsförändrande kulinarisk upptäckt: trädtomaten. Även om jag kunde skriva sidor om denna otroliga lilla frukt, säger jag bara att den var höjdpunkten på både frukost och lunch – den mest utsökta, passande och minnesvärda delen av varje fantastisk måltid. Jag längtade efter att prova den till middag eller som efterrätt, men ingen sådan lycka. Tillbaka i New York har min sökning efter trädtomater varit framgångslös hittills. Även om jag hittade en, skulle att njuta av den i min lägenhet i Brooklyn aldrig kunna mäta sig med den häpnadsväckande upplevelsen att smaka den på ett linnedukat bord på akterdäck, omgiven av Galapagosöarna.

På vår sista heldag tog vi en eftermiddagspromenad på Seymour Norte. Vi såg blåfotade sular utföra sin komiska men rörande parningsdans, där deras ljusblå fötter bidrog till skådespelet. Ovanför oss svävade praktfregattfåglar – himlens pirater – ansträngningslöst. När vi återvände till Zodiacen vid solnedgången solade jättesjölejon i det falnande ljuset som enorma, morrhåriga sandsäckar.

Den kvällen njöt vi av kaptensmiddagen, en tradition den sista kvällen på en resa där kaptenen ansluter sig till passagerare och besättning för en festmåltid. Menyn innehöll rökt svärdfisk med tonnatosås och udon-biffgryta, parade med en Emiliana ekologisk syrah. Som ofta händer den sista kvällen på en extraordinär resa, blev samtalet reflekterande. Vi var alla hjärtekrossade över att vår tid på denna magiska plats närmade sig slutet.

Nästa morgon flög vi ut från Seymour Airport på Baltra, där samma avslappnade leguaner fortfarande strövade över trottoarerna. Men jag tror att vi alla lämnade förändrade. Bra platser har ett sätt att förvandla en, och Galapagos är inget undantag. Detta gäller särskilt för Aqua Mares resa i december, som utlovar den otroliga synen av nykläckta jättesköldpaddor som kommer ut ur sina skal och tar sina första steg in i vildmarken.

Mina dagar och nätter där verkade skölja bort röran av det moderna livet och avslöja en värld av hisnande skönhet och under. Den kändes rikare, mer lekfull och långt mindre upptagen av mänskliga angelägenheter än vi kanske föreställer oss. Det var, utan tvekan, exakt den resa jag behövde.



Vanliga frågor

Naturligtvis. Här är en lista med hjälpsamma och tydliga vanliga frågor om att chartra en privat superyacht på Galapagosöarna.



Allmänt & Nybörjarfrågor



1. Vad betyder det exakt att chartra en privat superyacht?
Det betyder att du hyr hela yacht tillsammans med dess besättning för en exklusiv, skräddarsydd semester för bara dig och dina gäster. Det är som att ha ett privat flytande hotell och turguide.



2. Är detta bara för de superrika?
Medan det är en lyxupplevelse kan det vara mer överkomligt än du tror, speciellt när du delar kostnaden mellan flera par eller familjer. Det erbjuder en nivå av integritet, flexibilitet och service som är oöverträffad.



3. Varför just Galapagos? Kan jag inte bara åka på en standardkryssning?
Galapagos är en unik, skyddad arkipelag. En privat superyacht låter dig undvika de fasta rutterna och folkmassorna på större fartyg, besöka avlägsna platser i din egen takt för en mer intim upplevelse av djurlivet.



4. Vad ingår typiskt i charterpriset?
Detta varierar, men en full charter inkluderar vanligtvis yacht, full besättning, alla mål, alkoholfria drycker, guidade exkursioner, användning av vattenleksaker och ibland bränsle och parkavgifter. Bekräfta alltid vad som ingår.



5. Hur många personer rymmer en superyacht?
Det varierar kraftigt, från intimare yachter för 4-6 gäster till större fartyg som bekvämt kan hysa 12-16 personer. Nyckeln är att du har hela båten för er själva.



Planering & Praktiska detaljer



6. Hur långt i förväg behöver jag boka?
För de bästa yacht och datum rekommenderas det att boka minst 9-12 månader i förväg, speciellt för högsäsonger som jul/nyår och sommar.



7. Vilken är den bästa tiden på året att åka?
Galapagos är ett åretrunt-mål. December till maj erbjuder varmare vatten och lugnare hav, medan juni till november för med sig kallare, näringsrikt vatten som lockar till sig mer marinliv men kan vara gropigare.



8. Behöver jag speciellt visum eller tillstånd?
Du behöver inte visum för korta turistvistelser, men alla måste betala inträdesavgiften till Galapagos National Park och skaffa ett Transit Control Card (20 USD).