Carlos Alcaraz har vunnit Franska öppna för andra året i rad efter att ha besegrat Jannik Sinner i en episk femsetare (4-6, 6-7, 6-4, 7-6, 7-6 [10-2]) och därmed tagit sin femte Grand Slam-titel. Matchen varade i fem timmar och 29 minuter – den längsta finalen i Franska öppnas historia och den näst längsta Grand Slam-finalen någonsin. Det var också bara tredje gången som en major-final avgjorts i tiebreak.

Med tanke på deras senaste dominans – antingen Sinner eller Alcaraz har vunnit de senaste fem Grand Slam-titlarna och sju av de senaste tio – är det förvånande att de inte tidigare mötts i en major-final. Båda gick in med perfekta rekord i Grand Slam-finaler (Alcaraz 4-0, Sinner 3-0).

Matchen var en kamp från början. Deras första game varade ensamt i 12 minuter, med 16 poäng och fem deuce. Om hela matchen hade hållit samma intensitet skulle den ha varat i 10 timmar. Första setet var en spännande utväxling, som boxare som känner av varandra i en inledande rond.

Sinner tog kontrollen i andra set, men Alcaraz kämpade sig tillbaka och tvingade fram en tiebreak. Ändå frustrerade Sinners precision och förmåga att returnera nästan varje slag Alcaraz, som ofta spelar på full gas. Experter som Andre Agassi och Brad Gilbert har noterat att Alcaraz – liksom Aryna Sabalenka – skulle kunna dra nytta av ett mer stabilt och kontrollerat spel, något som Sinner (och Coco Gauff) utmärker sig inom.

Allt vändes i tredje set. Alcaraz bröt tidigt och visade upp häpnadsväckande kraft, även om hastigheten på deras slag (båda träffade regelbundet forehand över 100 mph) ibland gick förlorad i sändningsvinklarna. Alcaraz tog setet med 6-4 och gav Sinner hans första förlorade set i turneringen. Publiken – inklusive stjärnor som Pharrell Williams, Natalie Portman och Spike Lee – exploderade.

Statistiken målade en dyster bild: Sinner hade aldrig vunnit en match som varat så länge, och Alcaraz hade aldrig kommit tillbaka från två sets underläge. Fjärde setet blev ännu en utmattningskamp tills Sinner bröt Alcaraz med 40-0 och satte sig i position att serva för matchen.

Sedan kom vändningen: Med 40-0 ledning vid 5-3 kollapsade Sinner och förlorade fem raka poäng, vilket gav Alcaraz spelet. Publiken blev vild. Alcaraz bröt tillbaka, utjämnade till 5-5 och red på vågen för att tvinga fram en tiebreak. Arenan skanderade "CAR-LOS" när han drog ifrån, tog setet och skickade matchen över fyra timmar.

I femte setet kämpade båda spelare hårt, men Alcaraz outtröttliga energi och klutchspel i den avgörande tiebreaken säkrade hans historiska seger. Det var en match för årtionden – en som cementerade deras rivalitet som framtiden för herrtennis.

Matchen gick till ett avgörande femte set, fyllt av intensiva dueller, vändningar och smarta spel. I sjätte gamen frustrerade ett missat linjedom – en sällsynthet eftersom Franska öppna fortfarande förlitar sig på mänskliga domare snarare än elektroniska system – den annars lugna Sinner och satte honom under 2-4. Men han kämpade tillbaka och utjämnade till 5-5. Därefter levererade båda spelarna häpnadsväckande slag som bara de kan prestera, pressade setet till 6-6 och sedan in i en tiebreak – en spännande, nervkittlande tennisuppvisning.

Alcaraz dominerade slutligen tiebreaken och vann med 10-2 (i major-finaler går tiebreak i avgörande set till 10 istället för de vanliga sju) – en timme och 45 minuter efter att Sinner haft tre matchbollar. Den sista poängen var ren magi: Alcaraz jagade en omöjlig boll och krökte sedan en forehand runt nätstolpen och såg den landa inne. Han kollapsade på gruset och täckte ansiktet i misstro, medan hans mamma, som nervöst gömde ansiktet på läktaren, äntligen kunde slappna av och jubla.

Efter en sådan utmattande kamp var båda spelarna avmätta under prisceremonin, men deras ömsesidiga respekt var obestridlig. Båda berömde varandra, och Alcaraz erkände att Sinner – fortfarande bara 23 år – kommer att få många fler chanser att vinna titlar. Vid bara 22 år själv fick Alcaraz frågan om han skulle fira denna seger med ännu en tatuering (han skaffade ett Eiffeltorn efter förra årets seger i Paris). Med ett leende svarade han: "Jag får fråga min pappa."

Denna rivalitet är redan legendarisk – och vi kan knappt vänta på att se vad som kommer härnäst.