För några veckor sedan, på en tjejkväll för vuxna, upptäckte jag dokumentären om Lilith Fair, *Building a Mystery*. Med våra män ute och respektive stad och nypoppad popcorn var min bästa vän och före detta rumskamrat JJ och jag på väg att titta på en Madonna-klassiker när hon klokt föreslog att vi skulle se Lilith Fair-rockdokumentären istället. Hon hade sett turnén live som tonåring i Dallas, medan jag hade missat varje våg av den, eftersom jag kom sent till Sarah McLachlans musik. Jag visste inte ens att hela idén var McLachlans, född vid en tid då de flesta radiostationer inte spelade två kvinnliga artister i rad, än mindre bokade mer än en till en livekonsert. Åh, de tårar vi fällde! De lärdomar vi lärde oss!

Precis som jag kanske du missade dess debut i september. McLachlan och Jewel ställde in sin premiärkvällsföreställning som ett stöd för yttrandefrihet efter att Jimmy Kimmel blivit avstängd, och sedan ställde ABC News Studios in filmens röda matta-dag innan McLachlan, Jewel, Mýa och regissören Ally Pankiw skulle dyka upp. Det stoppade dock inte filmen från att väcka diskussioner på Reddit. En användare uppmanade läsare att se den "särskilt om du trodde att Lilith Fair var för hippiga, orakade, lesbiska feminister", och noterade att det inte var den "känslosamma, hippiga konsertserien som media framställde den som. Det var riktig rock 'n' roll som hyllades på ett sätt som var säkert, ärligt och hälsosamt vid en tid då andra festivaler förvandlades till mardrömmar, som Woodstock '99, och den skapade en kulturell förändring i musikindustrin." Jag kom till exakt den insikten i samma stund som vi tryckte på play.

Namnet slog mig först. Lilith, som McLachlan förklarar, kommer från antik mytologi – Adams första hustru, skapad av samma stoft, som vägrade underkasta sig en man innan hon flydde från Eden. Jag hade aldrig hört ett knyst om detta under min uppväxt i Texas Bible Belt! Och "fair" leker med ord för jämlikhet, samling och skönhet. Det är så genialt!

Jag hade heller ingen aning om att Tracy Chapman, Pat Benatar, The Cardigans och Dido var en del av den ursprungliga turnén. (Då var jag, skäms till sägandes, mer påverkad av misogyna rubriker om Paula Coles orakade armhålor – nu mycket modernt – än av något större budskap eller artistuppställningen i sig.) Eller att när McLachlan mötte kritik om en "liljevitt" lineup, svarade hon genom att lägga till artister som Des'ree, Erykah Badu (som tog med sitt spädbarn på turné!), Queen Latifah och Nelly Furtado. Man kan se filmen enbart för det historiska bildmaterialet – Sinéad O'Connors röst som genomborrar luften, Christina Aguileras debut vid sidan av scenen, eller Missy Elliott, som räknade Lilith Fair som en av hennes första liveframträdanden, dansande i sin ikoniska uppblåsbara dräkt efter att ha anlänt i en sportbil när hennes buss bröt samman.

De utmaningar artisterna och deras team mötte rörde oss till tårar – till och med att säkra vatten var en enorm prövning när stora företag inte ville associeras med "flickorna", trots att en dollar från varje biljett gick till lokala välgörenhetsorganisationer, vilket slutligen samlade in miljontals. Den enorma publiken och de vidsträckta utomhusscenerna tog andan ur mig, liksom det min man (som gick med oss för en uppföljningsvisning) kallade de "fruktansvärt chauvinistiska frågorna" som slungades mot McLachlan och andra artister under presskonferenser. När McLachlan pressades att böja sig för kritikernas krav (som ville att hon skulle lägga till män på turnén) jublade jag när hon påminde dem om att detta var hennes festival och att hon skulle göra som hon ville.

Ja, jag missade ögonblicket i verkliga livet, men nu är jag ännu mer tacksam för denna sena utbildning – rakt från armarna på en jordängel. Häng med mig!



Vanliga frågor
Naturligtvis! Här är en lista med vanliga frågor om dokumentären och de ikoniska framträdandena som ingår i Lilith Fair: Building a Mystery.



Allmänna & nybörjarfrågor



F: Vad är Lilith Fair: Building a Mystery?

S: Det är en dokumentär som skildrar den historiska Lilith Fair-musikfestivalen 1997, grundad av Sarah McLachlan. Den fokuserar på festivalens uppdrag att hylla kvinnor i musik och innehåller otroliga liveframträdanden.



F: Vem är Sinéad, Missy och Erykah i detta sammanhang?

S: De är tre banbrytande artister som uppträdde på Lilith Fair.

Sinéad O'Connor: Den ikoniska irländska sångerskan känd för sin kraftfulla röst och låten "Nothing Compares 2 U".

Missy Elliott: Den revolutionära rapparen, producenten och hiphoplegenden.

Erykah Badu: Neosoul-drottningen känd för sin unika stil och låtar som "Tyrone" och "On & On".



F: Varför kallas livekonsertbilderna för "ovärderliga"?

S: De fångar dessa artister på höjden av sina krafter i en unik, helt kvinnlig festivalmiljö. Framträdandena är råa, energiska och historiska och visar ett tidpunkt som inte kan återskapas.



F: Var kan jag se denna dokumentär?

S: Tillgängligheten varierar, men den finns ofta på streamingtjänster som specialiserar sig på musik eller dokumentärer, eller tillgänglig för digitalt köp.



Avancerade & detaljerade frågor



F: Varför var det så betydelsefullt för artister som Missy Elliott och Erykah Badu att vara med på Lilith Fair?

S: Lilith Fair var främst förknippad med folkrock och pop. Att inkludera topphiphop- och neosoulartister utmanade djärvt genregränser och underströk festivalens inkluderande budskap om kvinnor i musik i vidaste bemärkelse.



F: Vad gör dessa specifika framträdanden så minnesvärda i dokumentären?

S: Bildmaterialet går längre än låtarna. Det fångar artisternas unika scennärvaro: Sinéads intensiva känsla, Missys explosiva och innovativa koreografi och Erykahs hypnotiska, lugna självförtroende. Man ser deras autentiska konstnärskap ofiltrerat.



F: Tar dokumentären upp kritiken mot Lilith Fair?

S: Ja, den berör ofta kritik om brist på