Jag hade knappt hunnit presentera mig förrän kvinnorna i Inaash Association ivrigt började visa mig sitt arbete. De bredde ut tyglängder broderade med palestinsk tatreez över bordet. Rika karmosinröda mönster avtecknade sig mot svarta och elfenbensvita bakgrunder, med diamantformer, cypresser och skyddssymboler vävda i precisa geometriska arrangemang. I mitten låg en rektangulär duk med en karta. Samar Kabuli, Inaashs huvudbroderare, berättade för mig: "Det här är kartan över Palestina." En efter en pekade varje kvinna på platsen på kartan där hennes familj en gång hade bott.
Rula Fayez Baraka, en 45-årig flykting och broderare bosatt i Libanon, delade med sig att hon tillbringat hela sitt liv i exil. "Under Nakba tog israeliska bosättare vårt hem med våld", mindes Rula. "Min far fick skydd i Libanon och pendlade mellan olika läger för att hitta arbete eller tak över huvudet. Sådan är den palestinska livsstilen – alltid på flykt."
Varje broderare på Inaash har blivit tvångsförflyttad, deras familjer är bland de 470 000 palestinska flyktingar som idag är registrerade i Libanon. De flesta bor i ett av landets 12 flyktingläger. "Lägerren är fruktansvärt överbefolkade", förklarade Rula. "Gränderna är fyllda av smutsigt vatten och hängande elledningar. Det är svårt att få jobb eftersom libanesiska lagar hindrar oss från att arbeta inom många områden." Inaash grundades 1969 av den framstående konstnären Huguette Caland El Khoury som ett direkt svar på denna mångfacetterade kris. Det sociala företaget fokuserar på att skapa jobb för palestinska kvinnliga flyktingar och säljer deras broderade klänningar, sjalar, väskor, kuddar och inramade textilier online och på internationella utställningar. Sedan starten har organisationen utbildat och anställt mer än 2 000 flyktingar.
De flesta kvinnorna kan redan brodera när de ansluter sig till Inaash, eftersom de lärt sig av kvinnliga släktingar. "Vi lär oss om tatreez historiska betydelse i skolan", påpekade Samar och förklarade att denna broderistil är över 3 000 år gammal och att varje palestinsk by har sina egna unika mönster. "Mönstren berättar historier om vår lokala kultur – människorna, djuren, växterna och tron i varje område."
Det som börjar som en hemmabaserad färdighet blir ett yrke genom Inaash. När de blir anställda får kvinnorna formell utbildning och chanser till karriärutveckling. "Vi börjar med grundläggande mönster och utvärderar regelbundet deras framsteg", sa Ali Jaafar, verkställande direktör. "Samar anslöt sig till oss för över 20 år sedan i en enkel tjänst. Idag leder hon de 400 broderare vi anställer."
Ett av deras senaste projekt var för en utställning på Islamic Arts Museum of Malaysia. Teamet fick i uppdrag att återskapa 70 historiska palestinska klänningar, var och en representerande traditionella design från olika städer och samhällen. "Vi var tvungna att göra noggrann research för att hitta alla nödvändiga detaljer", sa Samar. "Det tog mer än tre år att avsluta."
Sådana projekt har djup känslomässig betydelse för broderarna. "Mönstren från min fars region, Safed, rörde mig djupt", delade Samar med sig. Eftersom Israel fortsätter att förneka palestinska flyktingar rätten att återvända har Samar aldrig kunnat besöka Safed. "Genom tatreez lärde jag mig om växterna, djuren och traditionerna i området. Jag kunde föreställa mig det tydligt."
Som en del av projektet skapade Inaash även små inramade broderier av klänningarna för att folk skulle kunna visa upp hemma. "Vi ville se till att dessa traditionella mönster inte återigen skulle glömmas bort", förklarade Samar.
Förutom att bevara kultur hjälper Inaashs arbete till att öka medvetenheten om den palestinska saken. "Det kan vara svårt att prata om våra svårigheter och hitta någon som vill lyssna", "Vem vill lyssna?" säger Rula allvarligt. "Tatreez har blivit ett tyst motståndsbudskap. Varje stycke visar att det palestinska folket kommer att bestå, och vårt hantverk kommer aldrig att försvinna."
Broderi fungerar också som en kraftfull terapeutisk metod. Samar berättar historien om en kvinna som togs av israeliska styrkor på 1980-talet. "Hon var bara 17 år gammal då och utsattes för två år av misshandel", minns Samar tyst. "Efter hennes frigivning var hon djupt instabil. Det enda som kunde lugna henne var att sy." Nu i 50-årsåldern tar kvinnan fortfarande emot broderiprojekt. "Utan sitt handarbete blir hon rastlös och pratar med sig själv", tillägger Samar. "Så vi ser alltid till att hon får arbete. Det kan ta ett år för henne att avsluta ett stycke, men resultaten är vackra."
Rula finner också tröst i broderiets stadiga rörelser. "Det har varit hjärtekrossande att se Israels folkmord i Gaza", säger hon. "När det blir för mycket stänger jag av tv:n och tar upp min nål. Det hjälper mig att finna frid."
Livet i Libanon medför egna svårigheter. Landets ekonomiska kollaps, explosionen i hamnen 2020 och pågående konflikter med Israel har gjort vardagen osäker. "Att leva och arbeta här är inte lätt", medger Ali. "Strömavbrott är vanliga, så kvinnorna klättrar ofta upp på sina tak för att fånga tillräckligt med ljus för att sy."
Under kriget mellan Libanon och Israel i slutet av 2024 tvingades Inaashs broderare lämna sina hem. "Även när de flydde såg kvinnorna till att ta med sina broderiväskor", noterar Jafaar. "De berättade för oss att de ville fortsätta sy eftersom arbetet ger dem självständighet."
Denna ekonomiska självständighet har väckt hopp bland kvinnorna. Salwa Abed el Rasool, 35 år, förklarar att hon investerar sina inkomster i sina barns framtid. "Min mor lärde oss att utbildning är vårt enda vapen i den här världen", minns Salwa. Hon använder nu sina inkomster för att betala för sin dotters skolgång. "Jag glömmer aldrig min första lön – den fyllde mig med hopp om att min dotter skulle kunna få ett bättre liv än jag", säger hon och ler.
Salwa letar igenom sina tillhörigheter och framtar stolt det första stycke hon fick betalt för: en vit tygväska med Handala. Handala, skapad 1969 av Naji al-Ali, är en tioårig palestinsk flykting från ikoniska politiska serier. "På teckningarna vänder han alltid ryggen till världen, vägrar växa upp eller visa sitt ansikte tills han kan återvända hem", förklarar Salwa och följer broderiet med fingrarna. "En dag hoppas jag brodera honom med ansiktet framåt, redo att återvända."
Vanliga frågor
Naturligtvis. Här är en lista med vanliga frågor om palestinska flyktingkvinnor i Libanon som håller broderitraditioner vid liv med tydliga och koncisa svar.
Nybörjare - Allmänna frågor
1. Vad är palestinsk broderikonst?
Palestinsk broderikonst, känd som tatreez, är en traditionell form av korsstygnsbroderi. Den använder färgglada trådar för att skapa invecklade symboliska mönster på tyg, som ofta berättar historier eller representerar olika byar och regioner.
2. Varför är broderi så viktigt för dessa kvinnor?
För palestinska flyktingkvinnor är broderi mer än ett hantverk. Det är en vital koppling till deras arv, identitet och hemland, som många aldrig har sett. Det är en form av kulturellt bevarande och personligt uttryck.
3. Hur hjälper broderi dem ekonomiskt?
Genom att bilda kooperativ och sälja sina broderade varor kan dessa kvinnor tjäna en självständig inkomst för att försörja sina familjer i ett land där de möter betydande juridiska och ekonomiska restriktioner.
4. Var kan jag se eller köpa detta broderi?
Du kan hitta det i palestinska flyktingläger i Libanon, genom specifika kvinnokooperativ och på kulturmässor eller utställningar som fokuserar på palestinskt hantverk.
Avancerat - Fördjupade frågor
5. Vilka är de största utmaningarna de möter för att hålla denna tradition vid liv?
De möter många utmaningar, inklusive:
Fattigdom och brist på resurser: Höga kostnader för kvalitetstyg och trådar.
Juridiska restriktioner: Som flyktingar har de begränsade arbetsrättigheter, vilket gör det svårt att driva en formell verksamhet.
Marknadsåtkomst: Det är svårt att hitta konsekventa köpare utanför deras omedelbara samhälle.
Åldrande hantverkare: Den yngre generationen ser det ibland som en gammalmodig färdighet, vilket leder till en risk att traditionen dör ut.
6. Hur har broderiet förändrats sedan de lämnade Palestina?
Även om traditionella mönster förblir centrala kan man se en viss utveckling. Kvinnor införlivar ibland libanesiska influenser eller skapar nya design som speglar deras erfarenheter som flyktingar. Det finns också en rörelse mot att applicera traditionella mönster på moderna produkter som laptoptillbehör och tygväskor för att tilltala en bredare marknad.
7. Finns det specifika mönster eller färger som har särskild betydelse?
Ja, absolut. Olika mönster förknippas med specifika palestinska städer och byar. Till exempel är