Solen har just gått upp över Stilla havet i Oaxaca när jag drar på mig morgonrocken och sandalerna och kliver ut på balkongen till min svit på La Valise Mazunte. Innan de andra gästerna vaknar beger jag mig till min favoritplats – den klippnära infinitypoolen som verkar rinna ut i havet nedanför, trots att den faktiskt ligger högt ovanför vågorna.

Jag sjunker ner i en solstol och börjar min morgonrutin. Normalt skulle jag spela musik som passar till denna utsikt, men idag skippar jag hörlurarna och fokuserar på min andning, låter havets ljud fylla luften. Här är det lätt att känna sig sammankopplad med naturen, där arkitekten Alberto Kalach har skapat sex sviter och en villa in i bergssidan. Designen är rå men harmonisk – lokal sten, trä och lera smälter samman med landskapet.

Detta är det senaste tillskottet till en växande samling brutalistiskt inspirerade tillflyktsorter norr om Puerto Escondido, en gång tyst fiskeby känd för sin surfing. Medan staden alltid har lockat äventyrare blir den nu en knutpunkt för design.

Förändringen började i mitten av 2000-talet nära Punta Pajaros, där konstnären Bosco Sodi öppnade Casa Wabi, en konstnärsresidens designad av Tadao Ando. Kort därefter satte Grupo Habitas Hotel Escondido en ny standard för stilsamma boenden. Idag pryds denna kuststräcka av verk från Pritzkerprisvinnare och framväxande mexikanska talanger, inklusive hem av Tatiana Bilbao och en temazcal av Tezontle.

Vad som började som en avskild tillflykt i Punta Pajaros har nu spridit sig söderut till Puerto Escondidos livligare områden. Grupo Habitas senaste projekt, Hotel Humano, erbjuder 39 rum byggda av lera, betong och tropiskt trä. I närheten omtolkar Casa To en oaxacansk tempeldel med en rund betongpool som smälter in i djungeln.

I slutet av 2024 avtäckte Alberto Kalach Castillo de Arena – tre brutalistiska torn som liknar ett sandslott som reser sig ur skogen, med en innergård skuggad av urgamla ceibaträd. Bara några steg bort ligger Xique, en åtta-sovrums tillflykt av Estudio Carroll.

Sedan finns Casa Yuma, en 25-rums anläggning designad för att smälta in i omgivningen. Väggar avslutade med chukum (en blandning av kalksten och hartz) kombineras med trä och cement och skapar en minimalistisk tillflykt direkt vid stranden.

Med nya flygförbindelser som länkar Puerto Escondido till Houston – och snart New York och Los Angeles – håller denna kuststräcka på att bli en designdestination. Den arkitektoniska boomen längs Oaxacas kust visar inga tecken på att avta, särskilt inte med den nyligen öppnade Kymaia – där jag tillbringar de sista dagarna av min resa mellan Mazunte och Puerto Escondido. Detta 22-rums boutiquehotell, designat av arkitekten Ezequiel Ayarza Sforza, smälter naturligt in i Oaxacas landskap. Trots att de tvåvåningssviterna är utspridda över området och inspirerade av japansk design, påminner deras trappformade silhuetter om forntida Mexica-tempel.

Estetiken – rå betong, exponerat trä och oglaserad lera – känns som en naturlig förlängning av Oaxacas århundradelånga hantverk. Samma hantverkare som skapar regionens berömda barro negro-keramik och karmosinrödfärgade textilier samarbetar nu med arkitekter för att forma dessa moderna utrymmen. Medan materialen tar moderna former förblir filosofin densamma: arbeta med vad marken erbjuder, låt naturen styra designen och hedra omvandlingens konst. Även när Oaxacas kust snabbt utvecklas känns denna typ av utveckling som om den alltid varit menad att vara här.