Amal Clooney är en av dagens mest respekterade människorättsadvokater, känd för sitt outtröttliga försvar av dem som utsätts för systematiska övergrepp – särskilt kvinnor och flickor som har överlevt sexuellt våld. ”Jag inspireras ständigt av modet hos dem som söker sanningen, även när de tar stora personliga risker,” säger hon till British Vogue. ”Journalister som utmanar makten, unga kvinnor som vägrar tiga – deras mod driver mig.”

År 2019 grundade hon och hennes make, George, Clooney Foundation for Justice, som erbjuder gratis rättsligt bistånd i över 40 länder. När hon tillfrågas om det största hindret för rättvisa svarar hon: ”Apati. Orättvisor, grymhet och maktmissbruk kommer alltid att finnas – men om goda människor tiger blir förändring omöjlig. När feghet överväger mod i regeringar och företag stannar utvecklingen av. Rättvisa är inte passiv; den måste kämpas för.”

Vogue: Amal, vad arbetar du med just nu?

Amal Clooney: Just nu representerar jag Maria Ressa, en journalist som riskerar livstids fängelse på Filippinerna bara för att hon gör sitt jobb. Jag har också lämnat in framställningar till Internationella domstolen för att söka rättvisa för offer för folkmord i Myanmar. Ett annat fall involverar 871 IS-offer i New York, inklusive Nobels fredspristagaren Nadia Murad, en yazidisk överlevare från sexuellt våld. Det här är det första fallet som ger IS-offer för folkmord en chans att få livsförändrande kompensation.

Genom Clooney Foundation erbjuder vi gratis rättsligt bistånd till kvinnor och journalister i över 40 länder. Vi har hjälpt till att frigöra dussintals journalister och stöttat tusentals kvinnor som möter våld, barnäktenskap eller diskriminering. I oktober lanserar vi Oxford Institute of Technology and Justice – ett samarbete med Oxford University som använder AI för att öka tillgången till rättvisa.

Jag har också precis börjat som professor i internationell rätt vid Oxford, där jag undervisar nästa generation av jurister. Stiftelsen stödjer unga kvinnor som studerar människorätt i Afrika, och senare i månaden kommer jag att överlämna ett Women’s Empowerment Award med King’s Trust. I oktober anordnar vi våra Albies Awards i London, där vi hyllar modiga försvarare av rättvisa över hela världen.

Vogue: Vad håller dig motiverad under tuffa tider?

Amal Clooney: Modet hos mina klienter – människor som Maria Ressa och Nadia Murad, som har utstått ofattbart lidande men kämpar inte bara för sig själva, utan för att skydda andra. Deras uthållighet inspirerar mig varje dag.

Vogue: Finns det en framgång du är särskilt stolt över?

Amal Clooney: Varje gång en oskyldig journalist går fri och återförenas med sin familj är det en seger. Stunder som när min klient Wa Lone släpptes efter år i fängelse – de stannar hos mig för alltid. En Reuters-journalist går ut ur ett myanmarskt fängelse och återvänder hem för att träffa sitt barn för första gången. Jag känner stolthet när min klient – en yazidisk kvinna från Irak som mötte IS i domstolen – ser en domare fälla ett folkmordsdom och döma hennes dotters mördare till livstids fängelse. Jag är stolt varje gång en student säger att de känner sig inspirerade, eller när en ung flicka säger att mitt arbete har motiverat henne att kämpa för rättvisa.

Hur balanserar du arbete och familjeliv? Är det möjligt att stänga av vid dagens slut?
Som alla arbetande kvinnor försöker jag hitta rätt balans – och lyckas aldrig riktigt! Men varje morgon känner jag mig otroligt lycklig över att ha en make som jag älskar djupt och beundrar oändligt, och barn som ger oss båda så mycket glädje.

Vad ger dig hopp inför framtiden?
Ledare med integritet och mod inspirerar mig. Det gör också mina studenter – deras beslutsamhet att driva förändring, snarare än bara bevittna orättvisor, fyller mig med hopp. De vägrar tiga eller vänta på att andra ska agera. Deras hängivenhet påminner mig om att framsteg är möjliga när människor väljer mod framför apati.

Historien böjer sig inte mot rättvisa av sig själv – människor måste dra den dit. Vi har alla en roll att spela: politiker, jurister och journalister, så klart, men också medborgare som röstar och föräldrar som uppfostrar nästa generation. Om rättvisa är vårt gemensamma mål måste det också vara vårt gemensamma ansvar.