Olivia Laing har släppt sin senaste roman, The Silver Book (FSG), en queer kärlekshistoria och noir-thriller som utspelar sig i 1970-talets italienska filmvärld. Laing berättade via e-post: "Jag skrev The Silver Book medan jag bodde i Rom, doppade mig i staden och försökte resa tillbaka i tiden till 1975, när regissörer som Pasolini och Fellini strövade omkring på gatorna. Jag skrev den under en febrig två och en halv månaders period, driven av stadens vilda energi." Boken kretsar kring den verklige Oscar-vinnande kostymdesignern Danilo Donati och en fiktiv engelsk konstnär, Nicholas, som blir hans lärling och älskare. Läsarna får följa paret medan de arbetar med scener och kostymer till Federico Fellinis Casanova och Pier Paolo Pasolinis Salò, mot bakgrund av Roms legendariska filmstudio Cinecittà och Pasolinis mord 1975. Som Laing beskrev på Instagram är romanen "en undersökning av det svåra förhållandet mellan konstgjordhet och sanning, illusion och verklighet, sex och makt."

Det här är inte Laings första bok med handling i Italien. Deras roman Crudo inspirerades av en resa till Val d’Orcia, ett UNESCO-världsarv i Toscana. Även om Laing bara var tillfällig bosatt i Rom utvecklade de snabbt favoritplatser. "Rom är den ultimata och eviga staden. Allt hände här," berättade Laing för Vogue. "Den är oresonligt vacker och förändrar ditt förhållande till tid."

Hotell: Jag bor på British School at Rome, vilket känns som att kliva in i en Muriel Spark-roman från 1955.

Restaurang: Piatto Romano, men det är hårdkokt romersk stil. Var beredd på en väldigt enkel, no-frills kaninrätt.

Frukost: Ta en cornetto och en cappuccino på Canova och låtsas att du är Fellini. Kyparna kanske inte behandlar dig som en stjärna, men du är på Piazza del Popolo—så vad spelar det för roll?

Koffeinfix: Det är Rom—du kan få kaffe överallt. Kom bara ihåg att dricka det stående.

Efterrätt: Björnbärsgelato på Giolitti, en klassiker av en anledning. Och ja, du vill ha panna.

Bästa rätten: Puntarelle alla romana, beska grönsaker med ansjovisdressing—en dröm på en grå, regnig januaridag.

Butik jag är besatt av: Schostal, för strumpor och speciellt deras läckra randiga bomullskalsonger för män, min sommaruniform.

Ställe jag alltid besöker i stan: Borgheseparken för att träffa Dante.

För konst: Gallerie Nazionali di Arte Antica i Palazzo Barberini är full av hisnande mästerverk och är aldrig trångt, trots att de hyser en imponerande samling Caravaggios. Eller gå bara genom gatorna med huvudet högt.

För att fylla på med skönhetsprodukter: Officina Profumo-Farmaceutica di Santa Maria Novella för parfymer och tvål tillverkade av nunnor med gamla recept. Jag älskar Tabacco Toscano.

Måste-koppla-souvenir: Prästkalendern, som finns på varenda tidningskiosk i stan—den får mig alltid att le.

Naturens flykt: Promenera längs Tibern och njut av anblicken av starlar i platanträden och ljusgröna parakiter som pilar över det mörkgröna vattnet.

För lugn och ro: Botaniska trädgården är verkligen speciell. Jag höll en gång ett evenemang i limonaian, där citronträden tillbringar vintern.

Bästa sättet att ta sig runt i stan: Till fots, min vän. Golfbilar är för förlorare.

Bästa utsikten: Med sju kullar har Rom ingen brist på utsiktspunkter, men jag älskar utsikten från Janiculumkullen. Glöm bara inte inledningsscenen i La Grande Bellezza, där en turist tittar och dör av en överdos skönhet.

Bästa tiden att besöka, vädermässigt: Oktober, när temperaturerna sjunker och ljuset är så flytande att det känns som ett skott av ren serotonin.

Något du borde veta om min stad: Rom är den ultimata och eviga staden. Allt hände här. Den är oresonligt vacker och förändrar ditt förhållande till tid. Stadens livfulla energi bränslesatte mitt skrivande och gjorde det möjligt för mig att slutföra The Silver Book på intensiva två och en halv månad.



Vanliga frågor

Självklart! Här är en lista med vanliga frågor om Olivia Laings skrivande om Rom, med fokus på kaninen och Borgheseparken, med tydliga och koncisa svar.

Allmänt Nybörjarfrågor

1. Vem är Olivia Laing?
Olivia Laing är en välkänd brittisk författare och kritiker. Hon skriver ofta i en stil som blandar memoarer, biografi och kulturkritik och utforskar teman som ensamhet, konst och städers liv.

2. Vad handlar den här texten om?
Det är en facktext där Laing använder sina observationer av en enkel kanin i Roms Borghesepark som en startpunkt för att reflektera över större idéer om ensamhet, stadens historia och vårt förhållande till den naturliga världen i ett urbant utrymme.

3. Var finns Borgheseparken?
Borgheseparken är en stor, historisk landskapspark i hjärtat av Rom, Italien. Det är en populär allmän park fylld med museer, fontäner och pinjeträd.

4. Varför är en kanin betydelsefull i en essä om Rom?
Kaninen representerar ett ögonblick av oväntat, enkelt liv mitt i Roms storslagna historia och konst. För Laing blir den en symbol för nuet, ensamhet och de tysta, ofta förbisedda aspekterna av en plats.

Djupgående Analytiska frågor

5. Vilket huvudtema utforskar Laing genom kaninen?
Ett centralt tema är ensamhet. Kaninen som sköter sitt eget liv speglar upplevelsen av att vara ensam i en främmande stad. Laing använder den för att utforska skillnaden mellan ensam isolation och en fridfull, observerande ensamhet.

6. Hur kopplar hon kaninen till Roms historia?
Hon använder kaninen som en kontrast. Medan Rom definieras av sin enorma, människofyllda historia representerar kaninen ett tidlöst icke-mänskligt perspektiv. Det är ett sätt att se staden och dess parker utanför den vanliga historiska berättelsen.

7. Vilken är den litterära stilen i detta verk?
Det är en form av kreativ facktext, specifikt en lyrisk essä. Den blandar personliga observationer med filosofisk reflektion och konstkritik, allt utlöst av en enda vardaglig händelse.

8. Vilka andra konstnärer eller författare refererar Laing troligtvis till i detta sammanhang?
Även om den specifika essän kan variera, drar Laing ofta kopplingar till andra gestalter. I sammanhanget Rom och ensamhet...