Jag kommer aldrig att glömma ögonblicket när jag först såg Grindrs magi i praktiken. Det var sommaren efter andra året på college, och en homosexuell vän och jag hängde i min pappas lägenhet, tittade på repriser av **Vänner** och drack Mike’s Hard Lemonade. Ett surr hördes från framfickan på hans ryggsäck. Han tog fram telefonen, öppnade en app jag aldrig sett förut och visade mig en profil: killen som hade skickat meddelande till honom var bara 15 meter bort – en granne i min pappas byggnad.

När min vän smet iväg för att träffa sin match stannade jag kvar, smuttade på min alltför söta dryck och undrade om något liknande fanns för tjejer som gillar tjejer. Jag skulle inte officiellt komma ut på ytterligare sex år, men innerst inne visste jag redan – som så många HBTQ+-personer gör. När jag växte in i min bisexuella identitet och började dejta människor av alla kön, väntade jag på en Grindr-liknande app för queera kvinnor. Det har gått över ett decennium, och jag väntar fortfarande. Varför?

”Jag tror det är så enkelt som att kapitalismen och patriarkatet gör antaganden om queera kvinnors beteenden, intressen och konsumtionsvanor”, säger Kayla Kumari Upadhyaya, en författare baserad i Florida och chefredaktör för Autostraddle. ”Det kopplas till varför folk tror att lesbiska barer inte är ekonomiskt gångbara. Det finns en uppfattning om att queera kvinnor inte är intresserade av tillfälliga förbindelser, men det är helt enkelt inte sant.”

Hon tillägger: ”På Autostraddle svarar jag på många rådfrågor, och detta dyker ofta upp – folk frågar vilka appar de ska använda för tillfälliga förbindelser, att utforska kink eller till och med hur man som lesbisk kan ’cruisa’ i verkliga livet. Det finns en verklig hunger efter det.”

Det har gjorts försök att fylla det tomrummet, mest noterbart Lex, en dejtingapp fokuserad på queera personer som växte fram från en Instagram-sida för missade kontakter och som välkomnar alla utom cispersonliga, heterosexuella män. Jag använde Lex i åratal innan mitt senaste monogama förhållande. Men när jag nyligen kollade igen var jag besviken över att den kändes mindre som en hookup-plattform och mer som en plats för att hitta en hundvakt till din äldre räddningshund – bra för communitybyggande, men inte precis den tillfälliga, semi-anonyma mötesappen jag hoppades på.

Sedan finns Her, den sapphiska dejtingappen som grundades 2013, men enligt min erfarenhet har den inte samma räckvidd eller dygnetrunt-aktivitet som Grindr. Upadhyaya håller med och minns sin tid med en liknande app som heter Scissr i Chicago: ”Det fanns helt enkelt inte tillräckligt många människor på den. Jag fick känslan av att grundarna inte helt förstod sin egen produkt. En av dem sa att hon ville göra en ’klassigare’ version av Grindr för lesbiska. Jag tänkte, **Klassig?** Låt det bara vara en hookup-app! Det får vara stökigt – det behöver inte kläs upp bara för att det är för kvinnor och feminina personer.”

Kanske finns det ingen stor gåta här. Den uttjatade klyschan är att queera kvinnor oundvikligen slår sig ner, adopterar räddningshundar, börjar planera familjer och slutar gå ut. Men jag känner så många queera och transpersoner över hela landet och världen – personer som inte identifierar sig som män – som bara vill knyta kontakter, tillfälligt och utan krångel. Aptiten finns där. Den rätta appen verkar fortfarande inte finnas. När HBTQ+-identifiering ökar i USA, borde inte våra dejtingsalternativ växa också? Om några godhjärtade änglainvesterare läser detta har jag en enkel julönskan: en smidig, pålitlig och inkluderande app för att knyta kontakt med andra nyblivna singellesbiska och bisexuella. Det är allt jag önskar mig till jul!

**Vanliga frågor**
Vanliga frågor: Varför finns det inga bra, vitt använda dejtingappar för queera kvinnor?

**Nyborjarnivå**

1. Vad menas med queera kvinnor?
Detta är ett paraplybegrepp som inkluderar lesbiska, bisexuella, pansexuella, transpersoner, icke-binära och andra kvinnor som är attraherade av kvinnor och/eller icke-binära personer. Det handlar om inkludering utöver bara lesbiska.

2. Finns det inte appar som HER eller Lex? Är inte de för queera kvinnor?
Jo, appar som HER och Lex är specifikt designade för queera kvinnor och icke-binära personer. De står dock ofta inför utmaningar med mindre användarbaser, begränsad räckvidd utanför storstäder och färre resurser jämfört med jätteappar som Tinder eller Bumble.

3. Varför kan inte queera kvinnor bara använda Tinder eller Bumble?
Det kan de, och många gör det, men dessa mainstream-appar är byggda för en heterosexuell, cisgender majoritet. Queera kvinnor stöter ofta på problem som att de av misstag visas profiler för män, träffar på par som letar efter en tredje person eller hanterar dåliga filteralternativ för kön och sexualitet.

4. Vad är huvudproblemet med nuvarande appar?
Kärnproblemet är en kombination av en mindre potentiell användarbas – vilket gör det svårt för appar att få finansiering och uppnå kritisk massa – och en brist på funktioner som adresserar queera kvinnors specifika säkerhets- och communitybehov.

**Mellan- och avancerad nivå**

5. Handlar det verkligen om antalet användare eller är det något annat?
Det är både och. En mindre målmarknad gör den mindre attraktiv för stora investerare. Men det handlar också om design och kultur. Appar byggda för heterodejting förstår ofta inte nyanser som hur man respektfullt inkluderar trans- och icke-binära användare eller hur man främjar community utöver bara dejting.

6. Vilka specifika funktioner behöver queera kvinnor som mainstream-appar saknar?
* Bättre identitetskontroller: Mer detaljerade och respektfulla alternativ för könsidentitet och sexuell läggning.
* Avancerad filtrering: Möjlighet att filtrera bort par, vissa kön eller specifika läggningar.
* Säkerhet och verifiering: Starkare åtgärder för att förhindra trakasserier, catfishing och fetischisering.
* Communityfokus: Funktioner för att hitta vänner, evenemang och communitynyheter, inte bara dejter.

7. Vad är enhörningsjakt och varför är det ett problem på appar?
Enhörningsjakt