Text och foton av Izzy El Nems & Julian Jackson

När vi började fotografera letade vi inte efter en speciell stil. Det fanns ingen metod – bara en oförmåga att göra det på något annat sätt. Om vi hade något mål var det att fånga en bit sanning i en tid som verkar ha förlorat den, att hitta något rått i en värld som inte längre tillåter det, en värld uppslukad av illusioner där skönhetsideal inte har någon plats bortom skärmarna i den post-digitala eran. En tid då ingenting betyder något, ändå känns allt överväldigande viktigt – algoritmernas tidsålder.

Konst är det närmaste man kan komma perfektion utan att fångas av själva ordet.

Ännu en Europaturné: från Stockholm till Antwerpen med tåg, sedan till Paris och slutligen till en ö i Sverige. Vårt filmrullar förstördes av flera röntgenmaskiner, ingen tid för handkontroll. Det fanns skratt och tårar, men mest skratt. Vattnet var kallt, men allt annat kändes intensivt varmt. Stockholm erbjöd fantastiskt öl och hyfsat vin, och kanske den bästa ankaragun jag någonsin smakat. Vi tillbringade 24 timmar i Antwerpen på ett bed & breakfast men missade frukosten, besökte Dries kontor och njöt av mer hyfsat vin. Vi tog tåget till Paris på årets hetaste dag där och lyckades ändå äta escargot. Älskar dig, Emma. Ett litet plan tog oss tillbaka till Sverige med turbulens hela vägen. En färjetur genom skärgården förde oss till Angsö, en ö utan vägar eller bilar, bara mer hyfsat vin.

Vi klädde oss i helt Dries Van Noten: en prydd pärlbroderad kjol, topp och röda lädertofflor med öppen tå, med röda Agent Provocateur-sovbyxor.

Vi stod där och rökte i timmar, som om vi var allt som betydde något – och på sätt och vis var vi det. Vi betydde något för oss själva, och luften var tjock av doften av Dries parfym, opium och svett, fylld av fräckheten i att bli till. Vi visste inte vilka vi var eller vilka vi ville vara, men i den där naturliga, löjliga, outtalade självsäkerheten var vi vår tids människor.

Ännu en Europaturné: Stockholm till Antwerpen med tåg, sedan Paris och avslutning på en svensk ö. Film förstörd av röntgen, ingen tid för handkontroll. Skratt och tårar, mest skratt; vattnet var kallt, men allt annat var varmt. Stockholm hade fantastiskt öl och hyfsat vin, och möjligen den bästa ankaragun någonsin. Ett dygn i Antwerpen på B&B, missade frukosten, besökte Dries kontor och drack mer hyfsat vin. Tåg till Paris på deras hetaste dag, åt ändå escargot. Älskar dig, Emma. En gungig flygning tillbaka till Sverige, sedan färja till Angsö – en ö utan vägar eller bilar, bara mer hyfsat vin.

Klädd i Dries Van Noten SS25-silverjeans från hans sista show före återtåget, och vår nya favorit – Dsquared2-korduroykeps från 2004 års catwalk.

Ännu en europeisk... Ännu en Europaturné började i Stockholm, där jag njöt av fantastiskt öl, hyfsat vin och kanske den bästa ankaragun jag någonsin smakat. Därifrån tog jag tåg till Antwerpen för ett 24-timmars besök på ett bed & breakfast, fast jag missade frukosten. Jag besökte Dries kontor och njöt av mer hyfsat vin.

Därefter en tågresa till Paris på årets hetaste dag, vilket inte hindrade mig från att unna mig escargot. Älskar dig, Emma. Ett litet plan förde mig tillbaka till Sverige, med turbulens som vår följeslagare, följt av en färja genom skärgården till Angsö – en ö utan vägar eller bilar, bara mer hyfsat vin.

Min film led av flera röntgenmaskiner, ingen tid för handkontroll. Resan var fylld av skratt och tårar, mest skratt; vattnet var kallt, men allt annat kändes otroligt varmt.

Tanken på ett ögonblick har alltid varit kopplad till fotografi – ta en bild, och den varar längre. Vi ser foton som tidens vittnen, existerande i ett gränsland mellan dåtid och nutid. När du fångar en bild finns det inget kvar att vänta på; den är redan där och redan försvunnen. En bit av tid och plats som bara återvänder i förfluten tid, den kan vara en avbildning av verkligheten eller ett intryck av en dröm. Men vem bryr sig egentligen?

Själva ögonblicket existerar bara i fantasin, i det ögonblick slutaren klickar. Dess betydelse varierar mellan fotografen, motivet och betraktaren – som den gode herden, den sorgsna jungfrun eller den glada Maria, vi uppfattar alla olika. Ändå ligger ögonblickets sanning i bilden själv.

Längs vägen bar jag en hel Dries Van Noten-outfit med en prydd pärlbroderad kjol, topp och röda lädertofflor med öppen tå, samt en Missoni-tanktop, silkesbyxor och Vibram FiveFinger-skor. Ännu en Europaturné förde mig från Stockholm till Antwerpen med tåg, sedan vidare till Paris och slutligen tillbaka till en ö i Sverige. Min film frästes när den passerade flera röntgenmaskiner – aldrig tillräckligt med tid för handkontroll. Det fanns skratt och tårar, men mest skratt; vattnet var kallt, fast allt annat kändes så varmt. I Stockholm njöt jag av fantastiskt öl och hyfsat vin, tillsammans med vad som kan ha varit den bästa ankaragun jag någonsin smakat.

Jag tillbringade 24 timmar i Antwerpen på ett bed & breakfast men missade frukosten. Istället besökte jag Dries kontor och njöt av mer hyfsat vin. Tågresan till Paris skedde på årets hetaste dag där, ändå lyckades jag äta escargot. Älskar dig, Emma. Ett litet plan förde mig tillbaka till Sverige, med turbulens som vår följeslagare. En färja förde mig sedan genom skärgården till Angsö – en ö utan vägar, bilar och bara mer hyfsat vin.

Att fånga ett ögonblick och sedan lämna det bakom sig, bara för att återbesöka det senare, är som att jaga en dröm. Tankar är knutna till dialog, och bilder till tankar. Jag undrar ofta hur jag kan ge betraktaren en specifik upplevelse, en som känns som att läsa en persons tankar. Varje individ är ett subjekt som lever i sin egen värld, i centrum av allt.

Inom konsten kommer händelser till liv genom avbildning. Plato, genom Sokrates, talade om soffan: Gud skapar dess sanna form, snickaren bygger den, och målaren imiterar snickaren. Varje steg rör sig längre från sanningen. Och med mode, när stil bara är imitation, frånkopplad från självet, vad blir det då? En avbildning av verkligheten eller ett spår av en dröm? Vem bryr sig egentligen?

För mig kan det värsta modefelet vara just det – att titta i spegeln och inte känna igen dig själv. Jag hoppas att dessa bilder får dig att känna motsatsen.

— Till mina new age-ingenjörer. Ännu ett europeiskt äventyr: från Stockholm till Antwerpen med tåg, sedan vidare till Paris och slutligen tillbaka till en ö i Sverige. Min film frästes i flera röntgenmaskiner – aldrig tillräckligt med tid för handkontroll. Det fanns skratt och tårar, men mest skratt. Vattnet var kallt, men allt annat kändes så varmt.

I Stockholm njöt jag av fantastiskt öl och hyfsat vin, tillsammans med vad som kan ha varit den bästa ankaragun jag någonsin smakat. Ett 24-timmarsstopp i Antwerpen innebar att jag bodde på ett bed & breakfast, fast jag missade frukosten. Jag besökte Dries kontor och drack lite mer hyfsat vin.

Tåget till Paris anlände på årets hetaste dag där, men jag lyckades ändå äta escargot. Älskar dig, Emma. Ett litet plan förde oss tillbaka till Sverige, med turbulens som vår följeslagare. Sedan förde en färjetur genom skärgården oss till Angsö, en ö utan vägar eller bilar – bara mer hyfsat vin.

Min outfit: Dries Van Noten-jeans, vintage Jimmy Choo-höghälta läderstövlar med rosett på baksidan, och en H&M-t-shirt jag haft i sju år och förmodligen borde slänga.

Även Dries Van Noten SS25-silverjeans från hans sista show före tillbakadragandet, och vår nya favorit – Dsquared2-korduroykeps från 2004 års catwalk, båda burna av Julian och mig.

Och en vintage-sjömansklänning från 1920-talet, som jag ärvde för några år sedan från en av min mors kära vänner (ingen etikett), barfota. Mina väskor gick igenom flera röntgenmaskiner, aldrig med tillräckligt med tid för handkontroll. Det fanns skratt och tårar, men mest skratt. Vattnet var kallt, men allt annat kändes så varmt. Stockholm serverade fantastiskt öl och hyfsat vin, och kanske den bästa ankaragun jag någonsin smakat. Vi tillbringade 24 timmar i Antwerpen på ett bed & breakfast men missade frukosten. Vi besökte Dries kontor och njöt av lite mer hyfsat vin. Sedan tog vi tåget till Paris på årets hetaste dag där, men lyckades ändå äta escargot. Älskar dig, Emma. Ett litet plan förde oss tillbaka till Sverige med turbulens som vår följeslagare. En färja förde oss genom skärgården till Angsö – en ö utan vägar eller bilar, bara mer hyfsat vin.

Om konstnärerna: "Vårt arbete skapas helt av oss – bara vi två. Det är en resa, en möjlighet att bevittna och uppleva vardagslivets råa skönhet genom två konstnärers ögon. Kopplingen mellan regissör och fotograf genomsyrar varje bild med en känsla av berättelse och plats." — Izzy El Nems, Julian Jackson



Vanliga frågor

Självklart! Här är en lista med hjälpsamma vanliga frågor om "Hitting the Road Again Part 2" av Izzy El Nems och Julian Jackson, skrivna i en naturlig, konverserande ton.



Allmänt & Nybörjarfrågor



1. Vad handlar "Hitting the Road Again Part 2" om?

Det är den andra delen av en serie som troligen fortsätter berättelsen om en roadtrip eller reseäventyr, med fokus på nya destinationer, utmaningar och personliga upptäckter längs vägen.



2. Måste jag läsa Del 1 först?

Det rekommenderas starkt. Del 2 kommer direkt att fortsätta resan och karaktärsutvecklingen, så att läsa Del 1 ger dig hela kontexten och en mycket rikare upplevelse.



3. Är detta en reseguide eller en berättelse?

Det är främst en berättelse eller memoar om ett reseäventyr, men den kommer sannolikt att innehålla praktiska tips och insikter du kan använda på dina egna resor.



4. Vilken ton kan jag förvänta mig?

Baserat på författarna kan du förvänta dig en engagerande, personlig och troligen humoristisk ton som blandar äventyr med relaterbara reflektioner.



Innehåll & Teman



5. Vilka nya platser utforskas i den här delen?

Utan specifika spoilers utforskar Del 2 vanligtvis destinationer längre fram på rutten från Del 1, möjligen med fokus på mer avlägsna områden eller kulturer som presenterar nya utmaningar.



6. Vilka är huvudteman i den här delen?

Vanliga teman i reseuppföljare inkluderar uthållighet, anpassning till det oväntade, fördjupade vänskapsband och den personliga tillväxt som kommer från att pressa sina gränser.



7. Introduceras några nya karaktärer?

Det är väldigt vanligt att uppföljare introducerar nya intressanta personer som resenärerna träffar på vägen, vilket lägger till nya dynamiker och perspektiv i berättelsen.



Praktiska Tips & Tillämpning



8. Vad är den största lärdomen från den här delen av resan?

En nyckellärdom är ofta att resan i sig är viktigare än destinationen, och belyser värdet av motståndskraft och att hålla sig öppen för oplanerade upplevelser.



9. Vilket praktiskt resetips kan jag ta med mig från den här boken?

Ett bra tips är att alltid ha en flexibel plan. Överplanering kan få dig att missa spontana möjligheter, som ofta är de mest minnesvärda delarna av en resa.



10. Hur hanterar författarna konflikter eller problem på vägen?

De demonstrerar sannolikt problemlösning på språng, och visar hur kommunikation, en positiv inställning och resursfullhet är avgörande.