17 maj är Norges nationaldag (Syttende mai), och det är ett bra tillfälle att presentera två av landets skatter – och en ny exportvara. Möt HC och Subaru, de 22-åriga rapparna kända som Bygdetrapen.
Duon skapar en hypnotisk ny stil inom trap- och SoundCloud-scenen genom att lägga till lite lantlig smak. Inte country and western, men rotad i en plats där vikingar, inte cowboys, en gång strövade.
HC i norsk natur.
Foto: Med tillstånd av Elias Ciaran Hein / @eliasciaran
Bygdetrapen betyder "lantlig trap." HC och Subaru bor i Bø, en jordbruksstad cirka två timmar sydväst om Oslo, i Norges Telemark-region, där skidåkning sägs ha startat. "Det är lite som Kentuckyn av Norge," säger Subaru på ett Zoom-samtal. I det området, där huvudattraktionerna inkluderar en vattenpark, bilverkstäder och stavkyrkor, finns en lokal ungdomsbilkultur. Känd som råning eller rægging, innebär det att cruisa i en cirkel i timmar medan man spelar hög musik och festar. Men det mest unika med Telemark är den lokala dialekten, som sägs behålla element av fornnordiska. Subaru beskriver den som "en tung, djup, mullrig accent" och "den minst coola accenten någonsin."
Subaru i skogen.
Foto: Med tillstånd av Elias Ciaran Hein / @eliasciaran
Bygdetrapen älskade idén att använda det ljudet i en genre så knuten till stadsliv. "Vi tyckte det skulle vara coolt att göra den här typen av hård hiphop på den här konstiga dialekten som egentligen inte har något med hiphop att göra alls," förklarar Subaru.
HC, som är mjuk i vanliga samtal, ger liv åt den dialekten med en skarp, befallande leverans – delvis drill sergeant, delvis maskin. Men det är värt att notera att Bygdetrapen inte använder autotune; de föredrar de råa, grova kanterna av sina egna röster. "Min far har alltid talat dialekten," säger HC. "När jag hittade min röst och hur jag ville rappa, föreställde jag mig att jag rappade som min pappa pratar." Subarus ljud är å andra sidan varmare och mjukare. "Man skulle kunna säga att min röst är mer pojkaktig eller mindre maskulin, kanske. För norska människor har jag en slags barnslig ton."
Duon, vänner sedan sjätte klass, har gjort musik tillsammans i ungefär tre år (de har också soloprojekt). De började få uppmärksamhet i januari med släppet av "Arctic Cat." Låten och dess obevekliga, drivande beat inspirerades av ett besök på en bensinstation i en avlägsen stad, där Arctic Cat T-shirts såldes. (Arctic Cat är ett populärt snöskotermärke.) "Det väckte minnen för oss," säger Subaru.
Bländande talang: Subaru och HC.
Foto: Med tillstånd av Benjamin Vik / @benni_vik
Precis som Bygdetrapen använder det lokala ljudet, har de också anpassat den lokala stilen. "Vi använder mycket neonreflektorer och kamouflage för att vi kommer från platser där folk normalt bär det," förklarar Subaru. "Vi vill verkligen pusha det för att det är motsatsen till vad som är coolt inom hiphop." Duon gillar svenska märken Blåkläder och Biltema, och de gillar att handla på cheap-workwear.com. De har också börjat täcka sina ansikten med balaklavor och skidglasögon.
Men även bakom masker vinner Bygdetrapen snabbt berömmelse. De släppte Mixtape, sitt första album, första måndagen i maj. Subaru är dess huvudproducent, även om fem andra talanger, inklusive svenskarna Gud (Carl-Mikael Göran Berlander) och Woesum (Arthur Carl Nyquist), också bidrog. "De gör något nytt som jag aldrig hört förut," säger Woesum. "Jag är ett stort fan av deras produktion och riktningen de tar sin musik. Jag tror de kan gå långt, och när de frågade mig att jobba med dem kändes det som en självklarhet."
Albumet har en distinkt maskulin energi, med ett brett ljudlandskap som framkallar olika stämningar. Låtarna utforskar olika scener och känslor. "Vreimsida" har en folklig, karnevalsliknande atmosfär, medan de klockliknande ljuden i "Ettan Lus" glittrar som snö. Den ljusheten kontrasterar mot den vilda, karnevaliska energin i "Kobra," som känns som en karusell som snurrar utom kontroll. Även om det inte ursprungligen var planerat som ett album, passar spåren ihop som ett ljudpussel. "Jag tycker albumet är väldigt direkt – det finns inga pauser," säger Subaru. "De flesta låtarna har ingen intro. Det är liksom, skär bort skiten."
Förra helgen, på inbjudan av Suieverse – en grupp som organiserar underground trap hiphop-evenemang – spelade HC och Subaru sin första spelning på Munchmuseet i Oslo. Cirka 500 personer dök upp. "Vi valde Bygdetrapen för att de tillför något till scenen som ingen någonsin sett förut," sa Suie Le, en av kollektivets tre grundare. "De rappar på sin dialekt, om sin kultur och var de kommer ifrån, gör sin egen grej och håller fast vid den... Människor över hela världen lyssnar på deras låtar, även på norska. Lyssnare behöver inte ens förstå orden för att veta att detta är legendariskt."
Bygdetrapen uppträdde på Munchmuseet i Oslo. Det var deras första konsert. De kommer att spela i Stockholm i juni och på festivalerna Balestrand, Bergtatt, Jeløya och Bygdalarm i Norge i sommar.
Foto: Med tillstånd av Suie Le / @suiele
Iklädda sin signaturreflekterande utrustning uppträdde duon på en scen dominerad av en naturtrogen uppblåsbar Toyota Hiace. ("En Toyota Hiace är mycket coolare än en Porsche – det är något verkligt från landsbygden, en bil man faktiskt kan använda för arbete," förklarade Le i ett mejl.)
Subaru
Foto: Med tillstånd av Benjamin Vik / @benni_vik
HC
Foto: Med tillstånd av Benjamin Vik / @benni_vik
HC
Foto: Med tillstånd av Benjamin Vik / @benni_vik
HC och Subaru
Foto: Med tillstånd av Benjamin Vik / @benni_vik
I en värld utjämnad av digital teknik och globalisering insisterar HC och Subaru på att hålla saker personliga och hyperlokala. De namnger låtar efter vänner och väver in interna skämt i sina texter. "Våra grejer är egentligen bara menade att förstås av ett par hundra personer som känner till området vi kommer ifrån," noterar Subaru. "De flesta i Norge vet inte vad vi pratar om för vi refererar till många små städer och personer från vårt område. Vi rappar om vår upplevelse som medborgare i denna lilla, lantliga plats."
"Hela målet," fortsätter han, är att "bara göra något som inte finns. Jag tycker det är svårt att göra något nytt. Man måste vara villig att kanske låta dum eller vad som helst. Man måste..."
"Bara inte bry sig," hoppar HC in. "Vara helt fri och glömma att det finns några regler. Gör vad du än tycker är coolt och roligt."
Bygdetrapen släppte sitt debutalbum, Mixtape, första måndagen i maj.
Foto: Med tillstånd av Elias Ciaran Hein / @eliasciaran
**Vanliga frågor**
Här är en lista med vanliga frågor om rapduon Bygdetrapen och deras hitlåt Forget Oil skriven i en naturlig samtalsstil.
**Frågor för nybörjare**
1. **Vem är Bygdetrapen?**
De är en norsk rapduo från ett landsbygdsområde. De blev kända för sina roliga, catchy låtar om livet utanför storstaden.
2. **Vad handlar låten Forget Oil om?**
Det är en satirisk låt som skämtar om Norges besatthet av olja. Duon säger i princip: "Glöm oljan, låt oss bara ha kul, äta brunost och festa på landsbygden istället."
3. **Varför är låten så populär?**
Den är otroligt catchy, har en hysterisk musikvideo och den gör narr av ett seriöst ämne på ett sätt som alla kan skratta åt. Den blev en viral hit över hela Norge.
4. **Är Forget Oil ett seriöst politiskt uttalande?**
Nej, inte egentligen. Det är en komisk låt. Även om den berör debatten om Norges framtid utan olja, är huvudpoängen att vara underhållande och överdriven, inte att erbjuda en politisk lösning.
5. **Varför kallas de en nationalskatt?**
Norrmän älskar självironisk humor. Bygdetrapen fångar perfekt andan av den norska landsbygden och gör narr av stadsstereotyper. Låten blev ett gemensamt glädjefyllt nationellt ögonblick, så folk gav dem skämtsamt den titeln.
**Avancerade – Djupare frågor**
6. **Vad betyder Bygdetrapen bokstavligen och varför är namnet viktigt?**
Det översätts till "Landsbygdstrap." Trap syftar på musikgenren, men det antyder också att vara fångad (trapped) i den tråkiga landsbygden. Namnet sätter perfekt upp deras image: landsbygdsungdomar som gör modern urbaninspirerad musik.
7. **Hur leker Forget Oil med norska stereotyper?**
Den innehåller mycket brunost, snöskotrar och överdrivet lantliv. Texten kontrasterar den högstakade världen av oljehandel med enkla, lågstakade lantliga nöjen, och hånar både stadseliten och den lantliga bondlurk-bilden.